Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några skjortor, blev hon alldeles blek, och det fanns ingen
annan möjlighet än att gå hem. En arbeterska erbjöd
sig att följa henne; hon vägrade och bad henne i stället
springa till barnmorskan, som bodde strax bredvid vid
rue de la Charbonnière. Det var ej värt att taga illa vid
sig, elden var ej lös. Det skulle nog draga om hela
natten, det var hon säker på. När hon kom hem, skulle hon
laga middagen åt Coupeau; sedan skulle hon kasta sig
en stund på sängen utan att kläda av sig. Men i trappan
greps hon av en så svår kris, att hon nödgades sätta sig ;
hon tryckte händerna mot munnen för att ej skrika och
rodnade av blygsel vid tanken på att någon karl kunde
gå förbi henne. Smärtan gick över, och lindrad öppnade
hon sin dörr. Hon skulle ha fårragout till middagen. Hon
kände sig tämligen kry, medan hon skalade potatisen, men
när hon fräste upp fårbitarna i smöret, började svettbadden
åter, och plågorna tilltogo oupphörligt, under det hon
rörde mjölet i såsen. Men hon skulle väl inte låta
Coupeau vara utan mat därför, att hon skulle föda barn.
Äntligen hade hon hunnit så långt, att ragouten puttrade på
den med aska övertäckta elden, och hon gick in i rummet
för att duka på ena bordsändan. Men hon måste sätta
vinbuteljen ifrån sig och hade ej ens kraft att släpa sig
fram till sängen. Hon föll omkull på tågmattan. När
barnmorskan anlände en kvart senare, var det där hon
förlöste henne.
Plåtslagaren arbetade ännu alltjämt på hospitalet.
Ger-vaise tillät ej att någon gick efter honom. När han kom
hem klockan sju, fann han henne liggande, väl omstoppad
och mycket blek. Barnet skrek, inlindat i en schal, vid
moderns fötter.
»Min stackars gumma!» utropade Coupeau och kysste
Gervaise. »Och jag som drivit nojs med kamraterna,
medan du legat och slitit ont.»
Gervaise log svagt och mumlade:
»Det är en flicka.»
»Bravo!» utropade plåtslagaren, mån om att pigga upp
henne. »Jag hade just beställt en tös!... Jag har fått
vad jag ville ha!... Du gör då också allt vad jag vill.»
Han tog barnet och fortfor:
»Låt se hur ni ser ut, min fröken ... Ännu är ni inte
vacker, men ni repar er väl !... Bliv bara en snäll
flicka ... arbetsam och duglig som pappa och mamma ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
