Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gervaise betraktade sin dotter och i hennes stora ögon
lästes en viss sorg. Hon skakade pä huvudet. Hon hade
hellre velat ha en gosse ; gossarna slå sig lättare fram
och äro ej utsatta för så många faror som flickorna i det
stora Paris. Barnmorskan tog barnet ur Coupeaus
händer och förbjöd Gervaise att tala; det var redan illa nog
att det stojades så mycket omkring henne. Plåtslagaren
sade, att han skulle springa till gumman Coupeau och
berätta hur det stod till, men först ville han äta middag,
han var hungrig som en varg. Gervaise led av att se
honom hämta maten ur köket och äta på djup tallrik.
Och så fick han inte reda på brödet ! Oaktat
barnmorskans förbud vred hon sig av oro mellan lakanen. Det
var då också skam, att hon inte kunnat duka. Hennes
stackars gubbe hade skäl att vara ond på henne, som låg
där och mojade sig, när han fick äta så illa. Potatisen
var väl åtminstone kokt? Hon mindes inte ens, om hon
saltat den.
»Men så var då tyst!» utropade barnmorskan.
»Inbilla er aldrig att få henne lugn !» sade Coupeau med
munnen full. »Jag vågar vad som helst på att hon skulle
stiga upp och skära brödet åt mig, om ni inte vore här...
Men så ligg då stilla på din rygg, dumma människa !...
Annars kan det gå fjorton dagar om, innan du kommer på
benen igen !... Din ragoût är ypperlig ... Vill frun inte
ha en bit med?»
Barnmorskan vägrade, men hon ville gärna ha ett glas
vin, ty hon hade blivit så uppskakad, när hon såg den
stackars människan ligga på golvet med barnkräket.
Därefter gick Coupeau sin väg, för att meddela släkten den
stora nyheten. Inom en halv timme kom han tillbaka och
hade allesammans med sig, gumman Coupeau, makarna
Lorilleux och fru Lerat, som han just hade träffat hos de
sistnämnda. Makarna Lorilleux hade blivit mycket
hyggliga, sedan det gick brodern och svägerskan så väl i
händer, och överhopade Gervaise med det mest överdrivna
beröm. Men de bifogade alltid till sina vitsord vissa
åtbörder, skakningar på huvudet och blinkningar med
ögonen, häntydande på att de tillsvidare uppsköto med sitt
verkliga omdöme. De visste, vad de visste, men de ville
inte sätta sig emot hela kvarterets åsikt.
»Jag har hela rukan med mig!» utropade Coupeau. »De
vilja nödvändigt hälsa på dig! Bara de hålla munnen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
