Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna för mig... De fä slå sig ned där och se på dig,
men om de bråka, få de med mig att göra !... Nu ska
jag koka kaffe åt dem, och det som duger ändå !»
Han försvann i köket. Gumman Coupeau kysste
Ger-vaise och utbredde sig över hur duktigt barnet var.
Också svägerskorna kysste henne på kinden och fördjupade
sig sedan i en mängd barnsängsdetalj er. Fru Lerat
synade barnkräket över allt och sade, att det var väl
format; hon försäkrade till och med, att det skulle bli en
riktigt vacker flicka med tiden. Hon fann huvudet något
spetsigt och tryckte till det, oaktat barnets skrik, för att
göra det rundare. Fru Lorilleux blev ond och slet
barnungen från henne ; man behövde bara röra vid en så späd
hjässa, för att ge en varelse alla möjliga laster. Därefter
började de söka likheter och voro nära att råka i gräl.
Lorilleux sträckte fram halsen mellan fruntimren och
käxa-de om och om igen att den lilla alls inte var lik Coupeau;
jo, kanske litet på näsan, men mycket litet! Det var
modern livslevande, men med ögon som... sådana ögon hade
ingen av släkten.
Emellertid sölade Coupeau väl länge med kaffet. Det
hördes tydligt hur han huserade därute i köket. Gervaise
blev orolig. Det var inte karlgöra att koka kaffe, och
hon ropade åt honom, hur han skulle bära sig åt, utan att
lyssna till barnmorskans energiska: Tyst! Tyst!
»Undan med barnkräket!» sade Coupeau, i det han
inträdde med kaffepannan. »Ett sådant skrik !... Ett
sådant leverne !... Vi få dricka ur glas mitt herrskap.
Kopparna ä’ kvar i porslinsboden.»
Sällskapet slog sig nu ned omkring bordet och
plåtsla-garen serverade själv kaffet. Å, vad det luktade gott! När
barnmorskan sörplat i sig sitt glas, gick hon sin väg ; allt
stod bra till, hon behövdes ej längre ; ifall något inträffade
på natten, skulle de skicka efter henne följande dagen.
Hon hade ännu icke hunnit utför trapporna, förrän fru
Lorilleux började tala illa om henne. En så’n där odåga
lägger fyra bitar socker i kaffet och tar femton francs för
att låta en stackare framföda en barnunge på golvet !
Men Coupeau tog barnmorskan i försvar ; han pungade
gärna ut med femton francs, man ska vara rättvis, de där
kvinnorna studera hela sin ungdom, de ha väl rättighet
att vara dyra. Lorilleux disputerade med fru Lerat; han
påstod att man för att få en gosse, skulle vända huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
