Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärden mot norr, hon höjde pä axlarna, kallade det för
dumheter och gav ett annat recept, som bestod i att utan
hustruns vetskap lägga under madrassen en knippa
nässlor, plockade i solskenet. Bordet hade blivit skjutet fram
till sängen. Gervaise, som småningom överväldigades av
en oerhörd mattighet, låg ända till klockan tio leende och
lugn, med ansiktet vänt mot de andra, hon såg och hörde
allt, men hade ej kraft att göra en åtbörd eller yttra ett
ord. Hon tyckte sig vara död men kände sig lycklig över
att se de andra leva. Då och då blandade sig ett svagt
kvidande från barnet med de grova rösterna och avbröt
de långrandiga reflexionerna över ett mord, som den
föregående dagen begåtts på Rue du Bon-Puits i andra ändan
av La Chapelle.
När sällskapet skulle gå, kom dopet på tal. Makarna
Lorilleux hade samtyckt till att bli faddrar ; på ryggen
hade de ingenting annat än ont att säga, men det oaktat
skulle de ha tyckt illa vara, om man ej vänt sig till dem.
Coupeau såg ingen nödvändighet i att döpa flickan ; de där
välsignade vattendropparna skulle visst inte förskaffa
henne tiotusen livres i ränta, och hon skulle mycket lätt
kunna förkyla sig. Ju mindre man hade att göra med
svartrockarna, dess bättre var det. Men gumman Coupeau
kallade honom för hedning, och makarna Lorilleux, som
visst icke sprungo i tid och otid i kyrkan, smickrade sig
dock med att ha religion.
»Om ni vill som vi, så stöka vi det där ifrån oss om
söndag!» sade kedjemakaren.
Gervaise samtyckte med en böjning på huvudet, och
alla kysste henne nu samt anbefallde henne att snart bli
rask igen. Man sade också adjö åt lillan. Var och en
böjde sig ned över barnet med leenden och smekord. Man
kallade tösen Nana, en smeksam tillvridning av Anna,
gudmoderns namn.
»God natt, Nana!... Bliv en snäll flicka, Nana!»
När alla gått, drog Coupeau sin stol intill sängen, och
slutade sin pipa med Gervaises hand i sin.
»Hur är det fatt, min gumma?» sade han helt
hjärt-nupet. »De ha väl tröttat dig mycket?... Men jag
kunde inte hindra dem att hälsa på dig... Det bevisar ju
deras vänskap, vet jag!... Men bäst trivs man i alla fall
ensam... Jag längtade efter att de skulle gå!...
Aftonen har varit lång som en domedag. De där små bytin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
