Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand, den lilla vita lågan fladdra. Gervaise stod tyst, med
hopsnörd strupe, höjde mekaniskt sina sammanknäppta
händer, liksom för att bedja. Coupeau gick därefter åter
upp på taket, utan att brådska, han tog sig till och med
tid att ännu en gång spotta ned på gatan.
»Jaså, du spionerar på mig!» utropade han glatt, vid
åsynen av Gervaise. »Nu har hon varit dum igen och inte
velat ropa, eller hur, fru Boche?... Vänta litet... om tio
minuter är jag färdig.»
Det återstog honom endast att anbringa en huv på en
skorsten. Portvakterskan och tvätterskan stodo kvar på
trottoaren, samspråkande om grannarna och med ögonen
fästade på Nana, som ville gräva i rännstenen efter små
fiskar. Men de två kvinnorna blickade oupphörligt upp till
takåsen och med leenden och nickningar tillkännagåvo de,
att de ej förlorade tålamodet. Mittemot stod den lilla
gumman kvar i fönstret och tittade på arbetaren liksom
väntande.
»Så det där hampspöket blänger!» sade fru Boche. »Ett
sånt troll att se ut!»
Däruppe på taket hördes plåtslagaren med stark stämma
sjunga, under det att han, lutad över skärbrädet, klippte sin
plåt som en verklig artist. Med en vändning av cirkeln
ritade han på plåten en linje, som han sedan följde med
plåtsaxen. Därefter gav han huven, med tillhjälp av en
hammare, formen av en spetsig champinjon. Zidore hade
åter börjat blåsa på kolen i lödugnen. Solen gick ned
bakom huset i ett ljusrött skimmer, som småningom fick
en ljusgredelin färgton, och de båda arbetarnas silhuetter
avtecknade sig skarpt i den klara luften.
När huven var klippt, ropade Coupeau:
»Zidore, tängerna !»
Men Zidore hade försvunnit. Plåtslagaren svor, sökte
honom med blicken och ropade på honom i den öppna
vindsgluggen. Slutligen upptäckte han lärgossen på ett
angränsande tak, två hus därifrån. Den tjuvpojken
promenerade i allsköns lugn och betraktade omgivningarna,
med det tunna, blonda håret fladdrande för vinden.
»Kom hit, din latmask!» utbrast Coupeau ursinnig.
»Inbillar du dig vara på landet?... Skriver du vers som
herr Béranger?___ Giv mig tängerna, åsna!... Raska
på !... Har man nånsin sett på maken !... Att
promenera på taken som en galning!... Tag din flamma med
7 K Fällan I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
