Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig nästa gång, så kan du göra henne en
kärleksförklaring !... Skynda dig med tängerna, din sakramenskade
sölkorv !»
Han lödde och ropade till Gervaise:
»Nu är det färdigt!... Jag kommer ned.»
Skorstenen, varpå han anbragt huven, var mitt på taket.
Gervaise var nu lugnad och fortfor att le under det hon
med blicken följde hans rörelser. Nana, som äntligen
märkt fadern, klappade i sina små händer av förtjusning,
och för att bättre kunna se upp, satte hon sig på
trottoarkanten.
»Pappa, pappa!» ropade hon av alla krafter.
»Pappa!... Titta !»
Coupeau ville böja sig ned, men hans fot gled och som
en katt rullade han utför taksluttningen utan att kunna
haka sig fast någonstädes.
»Herre Jesses !» mumlade han med kvävd röst.
Och han föll. Hans kropp beskrev en kroklinje, vände
sig två gånger i luften och föll mitt på gatan med
samma dova ljud som ett klädknyte, kastat från en höjd.
Ett skri trängde ur Gervaises strupe och hon stirrade
halvfånigt framför sig med armarna i luften. Människor
strömmade till, en folksamling bildade sig. Fru Boche
tog, alldeles tillintetgjord, Nana i sina armar för att
gömma hennes huvud och hindra henne att se. Emellertid
stängde den lilla gumman mitt emot helt lugnt sitt fönster,
liksom belåten med vad som inträffat.
Fyra karlar buro Coupeau in på apoteket i hörnet av
Rue des Poissonniers, och här låg han nära en timme på
ett täcke mitt i boden, medan man sprang till
Lariboisière-hospitalet efter en bår. Han andades ännu, men
apotekaren skakade betänksamt på huvudet. Gervaise låg på knä
på golvet och snyftade oupphörligt ; hennes ansikte var
övergjutet av tårar och uttrycket i hennes ögon slött.
Mekaniskt sträckte hon ut händerna och for med dem
försiktigt över sin mans lemmar. Därefter drog hon dem
tillbaka och stirrade på apotekaren, som förbjudit henne att
vidröra honom; några minuter senare började hon om igen,
för att övertyga sig om att han ännu var varm. När
båren äntligen kom och det talades om att föra honom till
sjukhuset, reste hon sig och utropade häftigt:
»Nej, nej, inte till sjukhuset... Vi bo vid Rue Neuve
de la Goutte d’Or.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
