Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen av släktingarna hade råd att sköta en sjuk i hemmet.
Halta bolinkan hade sig själv att skylla! Hon kunde,
liksom alla andra, ha låtit vårda sin man på sjukhuset. Men
se, hon var högmodig ! Det klädde henne just!
En afton drev fru Lorilleux elakheten ända därhän att
tvärt fråga:
»Nå, när ska ni hyra boden?»
»Portvakten väntar på svar», flinade Lorilleux.
Gervaise kände sig nära att kvävas av harm. Hon hade
alldeles glömt sina forna drömmar. Men hon såg svågerns
och svägerskans skadeglädje vid tanken på att hennes
planer strandat och svarade ingenting. Från den aftonen
begagnade kedjemakaren varje tillfälle att håna henne. När
man talade om ett hopp, som ej kunde förverkligas, var
fru Lorilleux alltid till hands med försäkringen, att det
nog skulle realiseras samma dag som Gervaise öppnade
sin strykinrättning på Rue de la Goutte d’Or. Också på
ryggen gjorde de narr av henne. Gervaise ville ej tro
dem i stånd till någonting så dåligt, men det föreföll
henne, som om Lorilleux fröjdade sig över Coupeaus olycka,
endast därför att den hindrade henne att bli sin egen.
Hon beslöt då själv att skratta åt sitt missöde för att
visa svågern och svägerskan, hur gärna hon offrade sina
pengar för att få sin man frisk. Varje gång hon i deras
närvaro lyfte av pendylkupan och framtog sparbanksboken,
sade hon glatt:
»Jag ska ut och hyra mig en bod !»
Hon hade ej velat taga ut alla pengarna på en gång,
utan lyfte hundra francs i sänder, dels emedan hon ej ville
ha någon större summa i byrålådan, dels emedan hon svagt
hoppades på något underverk, som skulle försätta henne i
tillfälle att låta en del av det lilla kapitalet kvarstå. Och
varje gång hon kom hem från sparbanken räknade hon
över på en papperslapp hur mycket hon ännu hade kvar.
Det var endast för ordningens skull; hon visste ju att
hålet i besparingarna oupphörligt förstorades, men hon
satte en ära i att ordentligt föra räkenskap över sin ruin.
För övrigt kände hon en tröst i att så väl kunna använda
sina pengar och var glad över att hon haft dem till hands
i farans stund. Utan den ringaste saknad lade hon
sparbanksboken ordentligt tillbaka under kupan.
Fru Goujet och hennes son visade Gervaise mycken
vänlighet under Coupeaus sjukdom. Spetsknypplerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
