Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ofrivilligt låtit ett ord undfalla sig, blev hon alldeles
blek och skyndade att giva samtalet en annan vändning,
som om hon tillåtit sig ett otillbörligt yttrande. Hon
skulle nu behöva släpa minst fyra, fem år, innan hon
kunde få ihop den summa hon behövde, och hennes största sorg
var just att icke kunna etablera sig genast; ty då hade
hon kunnt bestrida hushållskostnaderna ensam utan
Cou-peaus hjälp, och han hade kunnat få vila sig huru länge
han velat, till dess hans arbetshåg återkommit. Den oro
för framtiden, som ibland grep henne, när Coupeau kom
hem drucken, uppspelt och högljudd, skulle då alldeles ha
försvunnit.
En afton, när Gervaise var ensam, kom Goujet in, och
ovanligt nog gick han ej strax sin väg. Han slog sig ned
på en stol och rökte, under det han betraktade henne. Han
hade visst någonting viktigt att säga, ty det syntes att han
vände orden flera gånger i munnen, utan att kunna få fram
dem. Efter en lång paus fattade han sitt beslut, tog pipan
ur munnen «ch sade mycket kort och hastigt:
»Får jag låna er pengar, fru Gervaise?»
Hon satt lutad över en byrålåda och sökte fram
kökshanddukar. Hon reste sig häftigt, alldeles röd i ansiktet.
Han hade då sett henne på morgonen, när hon i hela tio
minuter stått och betraktat boden? Smeden log och såg så
besvärad ut, som om han gjort henne ett sårande förslag.
Men hon svarade på det bestämdaste nej ; hon skulle aldrig
taga emot pengar, som hon ej visste när hon skulle kunna
återbetala. Dessutom behövde hon en alltför stor summa.
Goujet syntes bestört över hennes avslag och envisades.
»Men ni skall ju gifta er?» utropade Gervaise. »Det
vore illa gjort av mig att låna era bosättningspenningar.»
»Åh, bry er inte om mig», svarade smeden rodnande i sin
tur. »Jag gifter mig inte... Ni vet... man har sina idéer
ibland... Jag lånar hellre er pengarna.»
Båda sänkte huvudet. Det fanns mellan dem någonting
ljuvt, som de ej klädde i ord. Och Gervaise emottog
tillbudet. Goujet hade förberett sin mor. De gingo nu
tillsammans över förstugan för att tala med henne.
Spets-knypplerskan var allvarsam, nedstämd, och höll sitt lugna
ansikte nedlutat över arbetet. Hon ville ej göra sin son
ledsen, men hon gillade ej Gervaises plan och sade
uppriktigt varför : Coupeau artade sig illa ; han skulle göra
av med allt vad hon förtjänade. I synnerhet kunde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
