Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga stenläggningen och arbetssorlet, som trängde ut
genom murarna, allt detta väckte hos henne pâ en gäng oro
och glädje — glädje över att äntligen kunna tillfredsställa
sin ärelystnad, oro att duka under i den svåra striden för
det dagliga brödet. Hon tyckte sig utföra någonting
mycket djärvt, och när hon hörde smedens hammare och
snickarens hyvlar slå och gnissla, förekom det henne, som om
hon handlöst kastade sig ned i en i full gång varande
maskin. I dag var vattnet, som rann ur färgeriet, ljusgrönt.
Hon hoppade leende däröver ; färgen var ett lyckligt
förebud.
Mötet med värden skulle försiggå hos Boches. Herr
Ma-rescot, en rik knivsmed vid Rue de la Paix, hade börjat
sin bana med att slipa saxar på gatorna. Nu ägde han
flera miljoner. Det var en karl om femtiofem år,
grovlemmad, muskulös, dekorerad, och med stora grova händer,
som förrådde den forne arbetaren. Ett av hans förnämsta
nöjen bestod i att taga med sig sina hyresgästers knivar
och saxar och själv slipa dem för ro skull. Han gällde för
att inte alls vara högfärdig, han satt timtals hos
portvaktens och lyssnade till deras skvaller. Där skötte han sina
affärer. Coupeaus funno honom sittande framför fru
Boches flottiga bord, åhörande en lång historia om
sömmerskan två trappor upp, uppgången A., som i mustiga
ordalag vägrat betala sin hyra. När man undertecknat
kontraktet, skakade miljonären hand med plåtslagaren. Han
tyckte om arbetsklassen. Han hade själv grundlig släpat
i sina dar. Men på arbetet beror allt. Och när han räknat
de 250 francs, som utgjorde hyran för det första halvåret,
och stoppat pengarna i sin rymliga ficka, berättade han sin
biografi och visade sin orden.
Emellertid kände sig Gervaise helt generad vid åsynen
av makarna Boches underliga beteende. De låtsade ej
känna henne; mot värden voro de riktigt krypande,
lyssnade ödmjukt till hans minsta ord och jakade med till allt
vad han sade. Fru Boche gick hastigt ut på gården för
att köra bort en barnskara, som plaskade framför
vattenledningen, genom vars vidöppna kran vattnet forsade.
Därefter kastade hon en mönstrande blick utefter
fönstren, som för att övertyga sig om att ordning härskade i
huset, och när hon åter inträdde i portvaktsrummet, rak
i ryggen som en stång, förrådde snörpningen kring
hennes läppar tydligt vilken myndighet hon ansåg sig iklädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
