Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, sedan hon hade trehundra hyresgäster under sig. Boche
talade fortfarande om sömmerskan två trappor upp. Han
röstade för att vräka henne. Herr Marescot gillade
vräk-ningsförslaget, men ville vänta ännu ett halft kvartal, ty
det är hårt nog att kasta folk på gatan, när man
ingenting förtjänar därpå. Gervaise skakades av en lätt frossa
och frågade sig själv, om hon också skulle bli utkastad
den dagen, då en olycka hindrade henne att betala sin
hyra. Det nedrökta portvaktsrummet var fuktigt och
uppfyllt av en ohygglig köksstank. Den svaga dager, som
inträngde, föll på det vid fönstret stående skräddarbordet,
varpå låg en gammal rock, som skulle vändas, och på
golvet framför spiseln satt Pauline, Boches flicka, en
rödhårig-unge på fyra år, och åsåg med välbehag huru en bit
kalvkött puttrade i stekpannan på elden.
Herr Marescot räckte åter plåtslagaren handen. Men
när denne började tala om reparationer, som knivsmeden
muntligen lovat, blev han ond. Han hade ej förbundit sig
till någonting; dessutom reparerade man aldrig bodar. Han
samtyckte likväl till att bese lokalen tillsammans med
makarna Coupeau och Boche. Diversehandlaren hade, när
han flyttat, tagit med sig hela inredningen, både hyllor
och disk. Boden, som var alldeles tom, såg ömklig ut med
sitt svarta tak och sina spruckna väggar, på vilka hängde
flikar av gula tapeter. Herr Marescot förklarade att det
tillkom var och en, som hyrde en bod, att inreda den, ty
det kunde ju hända, att en hyresgäst ville ha förgyllningar
överallt, och han tvivlade storligen på att någon värd gick
in på att bestå dylika. Gervaise upprepade med den
envishet, som utmärker kvinnor, en åsikt som hon ansåg
ojäv-aktig, nämligen: i varje bostad fordrar man ju tapeter?
Varför icke behandla boden som en bostad? Hon begärde
ju bara att få taket vitlimmat och papper på väggarna.
Emellertid stod Boche där värdig och ogenomtränglig.
Han vandrade av och an, tittade i taket och sade
ingenting. Förgäves blinkade Coupeau åt honom ; han tycktes
ingenting förstå, låtsade sig ej vilja missbruka sitt stora
välde över värden. Till slut lät han dock undfalla sig ett
omärkligt minspel bestående i ett svagt leende och en lätt
nickning. Förtvivlad, olycklig, med alla tio fingrarna
hopdragna av en kramp, sådan girigbuken måste känna, när
man rycker av honom hans guld, gav herr Marescot
äntligen vika för Gervaises föreställningar : hon skulle få taket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
