Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon visst inte sina dörrar för henne, ifall hon ibland ville
hälsa på gufar och gumor, man bör ju inte straffa barnet
för moderns brott. Om Coupeau talade hon ej ; var och
en annan karl i hans ställe skulle ha lärt sin hustru mores,
men det var hans sak ; dock hade man rättighet att fordra,
att han tänkte på den aktning, han var skyldig släkten.
Åh ! Hon skulle minsann ha velat se kedjemakarens min,
om han en dag överraskat henne, fru Lorilleux,
tillsammans med en älskare. Han hade inte tagit saken så
kall-blodigt, han !
Boches, de stränga domarna över skärmytslingarna i
huset, gåvo emellertid Lorilleux’s orätt. Herr och fru
Lorilleux voro visserligen bättre folk, som arbetade hela
Guds långa dagen och punktligt betalade sin hyra, men
avunden kollrade bort dem. Därtill voro de för mycket om
sig, riktiga snålvargar ; människor som gömde undan
butelj en, när någon kom, för att slippa bjuda på ett glas vin
— med ett ord: ett riktigt knaperherrskap! En dag hade
Gervaise trakterat Boches med vinbärssaft och
seltersvat-ten, som man just höll på att dricka i portvaktsrummet,
när fru Lorilleux gick förbi stel och rak. Hon låtsade
ingenting märka, men spottade i förbigående framför
portvaktens dörr. Från den dagen lät fru Boche soporna ligga
kvar framför fru Lorilleux’s dörr, varje lördag, när hon
sopade trapporna.
Gumman Coupeau hälsade på både mågen och
svärdottern, hon höll med den hon sist talade med och blev bjuden
till middagen än hos den ena och än hos den andra. Fru
Lerat umgicks för närvarande icke hos Coupeaus, emedan
hon en dag råkat i ordväxling med halta bolinkan
angående en zuav, som skurit näsan av sin älskarinna med en
rakkniv. Fru Lerat hade tagit zuavens parti och förklarat
att den avskurna näsan var ett kärleksbevis, utan att dock
närmare redogöra för orsaken till denna originella åsikt.
Hon hade också ådragit sig fru Lorilleux’s vrede genom
att berätta henne, att halta bolinkan i femton, tjugu
personers närvaro kallat henne Kosvans. Det hade verkligen
gått så långt, att både portvaktens och husfolket numera
kallade henne: fru Kosvans.
Och under allt detta skvaller stod Gervaise leende och
lugnt på tröskeln till sin bod och nickade vänligt åt
grannarna. Hon tyckte om att då och då, medan järnen
värmdes, titta ut på gatan, stolt som en bodägare, den där rår
8 K Fällan 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
