Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om en bit av trottoaren. Rue de la Goutte d’Or, de
angränsande gatorna, hela kvareret tillhörde henne numera.
Klädd i vit nattröja, med bara armar och det blonda håret
fladdrande för vinden, sträckte hon belåtet ut huvudet till
höger och vänster för att kasta en blick på de förbigående,
husen, stenläggningen och himlen. Till vänster var Rue
de la Goutte d’Or öde och tyst som en småstadsgata. Här
och där stod en kvinna utanför en port och sprakade med
sin granne. Till höger, några steg därifrån, låg Rue des
Poissonniers, som alltid var full med vagnar och folk.
Ger-vaise tyckte om gatan, långkärrornas dån på den ojämna
stenläggningen och folkträngseln på den smala trottoaren.
Det lilla stycke rännsten, hon hade framför sin bod, var för
henne en bred, sällsam, underbar flod, som tack vare
färge-riet i huset alltid prunkade i de mest omväxlande och
leende färger, oaktat smutsen runt omkring. Hon
intresserade sig också för butikerna: kryddboden med sina utlagda
prover av torkade frukter, omslutna av ett nät, och
lärfts-boden med sina upphängda vita och blåa blusar, som den
den minsta vindfläkt satte i rörelse. Hos fruktmånglerskan
och slakterskan såg hon ett hörn av disken, varpå präktiga
kattor sutto och spunno. Hennes granne, kolmånglerskan,
fru Vigouroux, besvarade hennes hälsning. Det var en
liten fetlagd kvinna med svart ansikte och blixtrande ögon,
och som gärna slamsade med alla karlar. Hennes grannar
på andra sidan, ägarinnorna av paraplymagasinet, fru
Cu-dorge och hennes dotter, syntes aldrig till varken i fönstret
eller dörren, varöver två fina, rödmålade bleckparasoller
hängde som skylt. Innan Gervaise återvände till sitt
arbete, kastade hon också en blick på den mitt emot
liggande höga vita muren med den väldiga inkörsporten,
varigenom man såg en gård full med fordon och emellan dem
skenet från en kolossal smedja. På muren stod med stora
bokstäver ordet: Hovslagare. Hela dagen ljödo
hamrar-na på städet och oräkneliga gnistor upplyste den mörka
gården. Mot nedre ändan av muren mellan en lumpbod
och en skrubb, där stekt potatis utmånglades, var ett litet
stånd, så stort som ett skåp, anbragt. Därinne arbetade en
urmakare, en herre i bonjour, som såg mycket snygg ut
och från morgon till kväll petade i sina klockor med de
allra finaste verktyg.
Hela kvarteret tyckte om Gervaise. Visserligen
glunka-des både ett och annat om henne, men man var ense om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
