Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon hade stora ögon, liten mun och vita tänder. Alla
tyckte att hon såg bra ut och att hon skulle ha varit
en skönhet om hon ej haltat. Gervaise var nu tjuguåtta
år. Hon hade de senare åren fetmat. Hennes fina
anletsdrag hade blivit rundare och en viss maklighet utmärkte
hennes åtbörder och sätt. Numera hände det ibland att
hon glömde sig kvar på en stol, medan hon väntade på sitt
järn. Hon hade också blivit begiven på god mat, efter
vad som påstods ; men det är ingen last att vilj a leva gott,
tvärtom. När man kan kosta på sig läckerbitar, vore man
bra dum om man åtnöjde sig med potatisskal, i synnerhet
när man arbetar duktigt, och Gervaise släpade ju nästan ut
sig. När det var bråttom, kunde hon hålla på både dag
och natt. I kvarteret prisade alla hennes tur ; allt gick
henne väl i händerna. Hon tvättade åt hela huset, åt herr
Madinier, mamsell Remanjou och Boches. Hon hade till
och med tagit kunder från sin gamla matmor, fru
Fauconnier, två fruntimmer som bodde i Paris på Rue du
Faubourg Poissonnière. Redan under de sista veckorna av
första månaden hade hon tagit två arbeterskor, fru Putois
och långa Clémence, strykerskan, som förut bott sex
trappor upp i huset. Hon hade också en tjänstflicka, en jänta
som skulle lära yrket, den skelögda Augustine, en
komplett liten fuling. Tre personer utom hon själv arbetade
således från morgon till kväll och alla hade fullt upp att
göra. Varje annan i Gervaises ställe hade troligen blivit
bortkollrad av medgången, men hon begärde ej mer än att
få moja sig litet på måndagen, när hon släpade hela
veckan. Dessutom krävde hennes hälsa det, hon skulle inte
ha haft håg att lägga två strån i kors, om hon inte då och
då fått smörja kråset.
Gervaise hade heller aldrig varit mera medgörlig och
förekommande än nu. Hon var from som ett lamm och
själva vänligheten. Med undantag af fru Lorilleux, som
hon kallade för »Kosvans», hade hon ursäkter till hands
för alla. När hon frukosterat gott och druckit sitt kaffe,
översåg hon med allt. Hon upprepade jämt: »Om man
inte vill leva som hedningar, måste man förlåta varandra!»
När man rosade hennes godhet, skrattade hon. Det skulle
just hedra henne att vara elak! Vem som helst skulle vara
god i hennes ställe. Alla hennes drömmar hade ju gått i
fulbordan. Hon påminde sig sitt forna elände, då hon inte
önskat mer än fullt upp med arbete, en brödbit var dag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
