Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en hetta så att man kunde kvävas. Dörren åt gatan
stod öppen, men insläppte ingen enda vindfläkt ; de
ångande klädesplaggen, som voro upphängda på mässingstrådar
för att torka, voro inom tre kvarts timme styva som
hyvel-spån. I denna stekheta atmosfär rådde en djup tystnad,
endast avbruten av strykjärnen, vilka dock gledo fram
tämligen ljudlöst över det tjocka fiiltunderlaget på
strykbordet.
»Uff!» sade Gervaise. »I dag kan man då riktigt
smälta ! Man kan knappt ha kläderna på kroppen.»
Hon satt hopkrupen på golvet framför en spilkum, vari
hon stärkte linne. Hon var klädd i en vit kjol och en
nattröja, som hade glidit ned över axeln och vars ärmar
voro uppkavlade ; barhalsad och bararmad stod hon där
eldröd i ansiktet och svettades så, att några små slingor
av hennes oordnade hår klibbade fast vid tinningarna. I
den mjölkvita vätskan doppade hon nattmössor,
skjortbröst, stärkkjolar och kalsongsgarneringar. Därefter
rullade hon ihop plaggen och lade dem i bottnen på en
fyrkantig korg, efter att med handen ha stänkt vatten på det
av skjortorna och kalsongerna som var ostärkt.
»Den här korgen kommer på er andel, fru Putois»,
återtog hon. »Men raska på, annars torka kläderna och om en
timme få vi börja om alltsammans igen.»
Fru Putois, som var en liten, mager människa om
fyrtiofem år, stod och strök, utan att svettas det ringaste, fast
hennes bruna klänning var hopknäppt ända till halsen. Hon
hade icke en gång tagit av sig sin svarta mössa med de
gulnade banden. Rak och stel stod hon framför
styrkbor-det, som var för högt för henne, med armbågarna i vädret
och förde sitt järn fram och tillbaka med tvära, knyckiga
rörelser. Plötsligt utropade hon :
»Nej, mamsell Clémence, sätt på sig nattröjan. Jag
tycker inte om oblyghet, det vet ni. Ni ville nog visa
ändå mer, medan ni är i farten. Det står redan tre karlar
på gatan och gapa.»
Långa Clémence mumlade, att käringen sjåpade sig.
Hon var ju nära att kvävas, skulle man då behöva genera
sig? Det är inte alla, som äro torra och bruna i skinnet
som fnöske. Vem kunde för resten se någonting? Hon
höjde upp axlarna, så att linntyget stramade över hennes
svällande barm och brakade över hennes runda axlar.
Clémence förde ett tygellöst levnadssätt ; dagen efter en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
