Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade orena kläder blev hela kvarteret pä detta sätt avklätt
och synat.
Emellertid hade högarna ökats omkring Gervaise. Hon
satt fortfarande på stolskanten och syntes knappt för
kjolar och lintyg ; framför henne lågo lakan, kalsonger,
dukar, ett kaos av orenlighet, och mitt upp i allt detta satt
hon med sina bara armar och sin bara hals och blev allt
rödare och allt dåsigare. Skelögda Augustine, som fann
nöje i att kasta hela skövlar koks in i strykugnen, hade nu
proppat den så full, att den började rödglödgas. Hettan
var olidligare än någonsin. Coupeau, vars rus i den
kvävande värmen tilltog, fick ett plötsligt anfall av ömhet.
Han gick emot Gervaise med öppna armar, helt rörd.
»Du är en liten snäll hustru», sluddrade han. »Jag vill
ge dig en kyss.»
Men han krånglade in sig i kjolarna, som lågo i vägen
för honom, och var nära att falla omkull.
»Vad du är bråkig», sade Gervaise helt lugnt. »Håll
dig stilla tills vi ha slutat.»
Nej, han ville kyssa henne, han måste kyssa henne, ty
han tyckte så mycket om henne. Han lyckades komma
förbi kjolarna, men råkade i stället mitt upp i lintygen,
trasslade in sig och föll framstupa med näsan bland
handdukarna. Gervaise, som nu började bli otålig, knuffade
till honom och brummade, att han rörde ihop alla kläderna
för henne. Men Clémence, ja till och med fru Putois, togo
parti emot henne. Han hade ju ingenting ont gjort, han
ville ha en kyss och den kunde hon väl ge honom.
»Ni är lycklig ni, fru Coupeau», sade fru Bijard, som
blev genompryglad av sin man, smeden, varje kväll när
han kom hem. »Om min gubbe vore så hygglig, när han
supit sig full, vore det ingen nöd.»
Gervaise lugnade sig och ångrade redan sin häftighet.
Hon hjälpte upp Coupeau och räckte honom leende sin
kind. Men plåtslagaren nöjde sig icke därmed, utan slog
bägge armarna om henne och började smeka henne
tämligen närgånget.
»Det är visst och sant», sade han, »dina handdukar osa
inte för rart! Men det gör detsamma, jag tycker om dig
i alla fall.»
»Låt bli mig, du kittlar migU ropade hon skrattande.
»En sådan tok, så han bär sig åt!»
Han ville icke släppa henne. Hon gjorde intet motstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
