Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvudyr genom den kvalmiga luften i rummet och utan
att känna någon motvilja för de vinångor, Coupeau spred
omkring sig. Och den smällkyss, de utbytte mitt upp i
all denna smuts, var som ett första syndafall, begynnelsen
till den förskämningsprocess deras liv därefter undergick.
Fru Bij ard knöt emellertid ihop kläderna i bylten. Hon
talade om sin tvååriga flicka, lilla Eulalie, som redan var
lika förståndig som en gammal människa. Hon kunde
gärna lämna henne ensam, hon grät aldrig och lekte aldrig
med svavelstickorna. Äntligen bar hon bort knytena ett
i sänder ; hennes kraftfulla kropp sviktade under bördan
och hennes ansikte blev rödflammigt av ansträngningen.
»Det är omöjligt att stå ut längre, vi brinna upp!» sade
Gervaise och torkade sig i ansiktet, innan hon på nytt grep
sig an med fru Boches mössa.
Någon sade att Augustine borde ha sig ett kok stryk ;
strykugnen var alldeles röd. Järnen började också att
rodna. Den flickan var då en riktig olycksfågel ! Man kunde
inte vända ryggen till, utan att hon gjorde något
skälmstycke. Nu måste de vänta en hel kvart, innan det gick an
att begagna järnen. Gervaise bredde ut två skyfflar aska
över glöden. Hon hittade även på att hänga upp ett par
lakan på mässingstrådar som gardiner, för att stänga ut
solen. Sedan blev det drägligt nog att vara i rummet.
Värmen var visserligen ännu tämligen stark, men man
skulle nästan kunnat tro sig vara instängd hemma i sin
egen alkov, långt bort från den övriga världen, ehuru man
hörde folk gå på trottoaren bakom lakanen; och så kunde
man nu få vara ogenerad. Clémence tog genast av sig
nattröjan igen. Som Coupeau fortfarande vägrade att gå
och lägga sig, lät man honom vara, men han måste lova
att hålla sig stilla i ett hörn, ty nu var det minsann ingen
tid att förlora.
»Var har den slynan Augustine gjort av pipjärnet?»
sade Gervaise.
Pipjärnet var alltid borta och man hittade det på de
besynnerligaste ställen, där Augustine beskylldes för att
gömma det med flit. Gervaise slätade med handen ut
spetsarna på fru Boches mössa och strök dem i en
handvändning. Själva mössan med sina pös och sina smala,
broderade mellanlister gav henne mycket att göra.
Det var alldeles tyst i rummet. En stund hördes
ingenting annat än strykjärnen, som med ett dämpat ljud gledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
