Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade bråttom, än sedan? Vad rörde det honom?
Han gjorde ingenting illa. Han begagnade bara sina ögon.
Och Clémence var sannerligen någonting att se på ; hon
kunde gärna visa sig för pengar och ingen skulle ångra
den utgiften. Strykerskan hade redan avstått från att vara
vresig och skrattade rätt gott åt den rusige mannens råa
artigheter. Hon besvarade till och med hans skämt och
gav honom ej efter i plumphet.
Skelögda Augustine brast ut i gapskratt och fick
följaktligen bannor. Hade man någonsin sett på maken ! En
sådan unge ! Skratta åt det hon ännu inte borde förstå !
Clémence räckte henne sitt strykjärn, ty lärflickan
begagnade järnen på sina handdukar, när de blivit för kalla
för att kunna användas till de stärkta plaggen. Men hon
tog denna gång emot verktyget så oskickligt, att hon fick
ett långt brännsår på handleden. Hon började snyfta och
beskyllde Clémence för att ha bränt henne med flit.
Strykerskan, som hade gått och hämtat ett varmare järn,
tröstade henne med hotelsen att bränna av henne båda
öronen, om hon inte teg. Emellertid hade hon brett ut en
yllelapp under skjortbröstet och förde strykjärnet långsamt
av och an, för att giva stärkelsen tid att torka och bli
glansk. Skjortvecket blev småningom styft och glänsande
som velin.
»He he he, lilla sötnos!» flinade Coupeau bakom henne.
Hans skratt lät som gnisslandet av ett illa smort block.
Clémence stod nedlutad över bordet med bägge armarna i
luften ; han tog henne om livet.
»Frun ! Frun !» skrek Clémence. »Säg till honom att
han håller sig på mattan ! Jag går min väg, om han inte
låter bli mig. Jag tål inga oförskämdheter.»
Gervaise hade satt fru Boches mössa på en perukstock
och goffrerade omsorgsfullt dess spetsar. Hon såg upp
just i det ögonblick, då Coupeau för andra gången slog
armarna omkring Clémence.
»Nej, Coupeau, du är då för tråkig», sade hon med
uttröttad ton, som om hon hade bannat ett barn, som envisades
att ej vilja äta bröd till maten. »Nu går du och lägger
dig och det genast.»
»Ja, gå och lägg sig, herr Coupeau, det är det bästa»,
förklarade fru Putois.
»Vad bråkar ni efter?» läspade han, alltjämt
småskrattande. »Skall man inte få roa sig litet? Jag förstår mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
