Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vad ska man ta sig till? Han är ju från vettet, inte
lönar det sig att bli ond. Om jag också vore sträng,
hjälpte det inte stort. Jag jakar hellre med och lagar att
han kommer i säng, då tar det åtminstone ett slut, och se’n
får jag vara i fred. För resten är han inte elak, han
tycker mycket om mig. Ni såg ju nyss hur envis han var att
få kyssa mig. Det är vackert så, tycker jag; det är många
som ge sig i slanger med andra kvinnor när de ha druckit
för mycket, men han går alltid raka vägen hem. Han kan
väl skämta ibland med mina biträden, men därvid stannar
det också. Det är inte värt att ni är ond, Clémence. Nog
vet ni hurudana karlarna äro, när de äro fulla ; de vore i
stånd att slå ihjäl far och mor och inte komma ihåg det
dagen därpå. Jag förlåter honom gärna; han är inte värre
än alla andra.»
Dagarna efter ett rus hade Coupeau alltid
kopparslagare; då hade han ont i huvudet, dålig smak i munnen och
elak andedräkt. Han steg sent upp, satt sedan länge och väl
och hängde i boden och spottade fullt golvet och kunde
omöjligen besluta sig för att gå till arbetet. Så var den
dagen skämd. På morgonen klagade han över stickningar
i benen och skällde på sig själv, att det där festandet var
det dummaste man kunde ta sig till, efter som det alldeles
fördärvade ens goda lynne. Det är då tusan att man alltid
skall träffa ihop med en mängd rummelkurrar, som inte
vilja släppa en, man häver i sig mer än man tål, antingen
man vill eller inte, och — ett tu tre, är man lurvig. Nej,
det skulle aldrig hända honom mera. Han ville inte bli
utlevad i förtid. Men efter frukosten kryade han upp sig
och harklade för att visa att han var klar i strupen. Han
började neka till att ha varit överlastad kvällen förut, litet
påstruken på sin höjd. Han kunde minsann tåla mer än
de flesta, det fanns ej många, som kunde göra efter vad
han gjorde, han kunde dricka så mycket han ville utan
att det bekom honom det ringaste. Hela eftermiddagen
drev han omkring på gatorna i kvarteret. När han
riktigt lyckats förarga strykerskorna, gav Gervaise honom
tjugu sous för att han skulle gå sin väg. Han lomade
av och gick, för att köpa sig tobak på »Gräslöksknippan»
vid Rue des Poisonniers, där han vanligen brukade förtära
en plommonesare, när han träffade på någon kamrat.
Resten av sina tjugu sous förstörde han hos François vid
hörnet av Rue de la Goutte d’Or, där det fanns ett för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
