Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffligt ungt vin, som kittlade i strupen. Det var ett
uselt näste av gamla stammen, en mörk och låg butik och
där bredvid en rökig sal, där det hölls spisning. Där satt
han ända till kvällen och spelade med kamrater ; han hade
krita hos François, som till och med lovat att aldrig skicka
räkningen till hans gumma. Alltsammans var ju pä det
hela taget så oskyldigt, han drack några glas vin — nå ja,
men han var aldrig grälig, utan hade gott ölsinne och bar
sig aldrig åt som de där brännvinssuparna, som gå i en
beständig dimma. Han kom hem litet uppspelt, men aldrig
värre.
»Hur står det till med din älskare?» frågade han ibland
Gervaise för att reta henne. »Han syns aldrig till nu för
tiden; jag måste väl gå och hälsa på honom.»
Det var Goujet, som kallades älskaren. Rädd att störa och
väcka prat gick smeden verkligen sällan dit. Men han
hittade dock litet emellan på någon förevändning, kom och
lämnade tvätten och gick ofta förbi på trottoaren. Det
var en vrå längst bort i boden, där han tyckte om att sitta
hela timmar, utan att röra sig, med sin pipsnugga i
munnen. En gång var tionde dag vågade han till och med,
sedan han ätit sin middag, komma och stanna kvar till
kvällen ; mycket språksam var han inte, han satt merendels
och molteg med ögonen på Gervaise och tog aldrig pipan
ur munnen annat än för att skratta åt allt vad hon sade.
När arbetet om lördagskvällarna drog ut på tiden, glömde
han sig kvar och tycktes ha roligare än om han gått på
spektakel. Stundom räckte strykningen ända till klockan
tre på morgonen. I taket hängde en lampa med skärm,
som kastade ett stort runt sken ned över linnet, som lyste
snövitt. Augustine stängde fönsterluckorna, men som
julinätterna voro varma, lät man dörren till gatan stå öppen.
Och när det led framåt natten, öppnade strykerskorna sina
tröjor för svalkans skull. Gervaise, som hade blivit fet,
hade fylliga och vita axlar och en grop fram på halsen,
som han kunnat rita av ur minnet, så väl hade han
studerat den. Då överväldigades han av hettan från strykugnen
och ångorna från linnet, som svettades under järnen, och
han satt där lindrigt bedövad och följde med ögonen dessa
kvinnor, som brådskande mejade av och an med sina bara
armar och ofifrade nattens vila för att invånarna i kvarteret
skulle få vara fina på söndagen. Runt omkring var det
tyst, sömnens stillhet utbredde sig så småningom över allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
