Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan slog tolv, därefter ett och slutligen tu. Vagnar
och promenerande hade försvunnit. På den mörka och
öde gatan fanns intet annat ljus än det, som strömmade
ut genom strykrummets dörr, likt ett på trottoaren utbrett
gult kläde. Då och då hördes steg på avstånd, en man
nalkades och när han gick förbi Gervaises bod, vände
han huvudet ditåt, då han hörde ljudet av strykjärnen,
och förde i minnet med sig därifrån den ögonblicksbild,
han sett, av de barhalsade kvinnorna i en rosenfärgad
dimma.
Goujet, som såg, att Etienne var Gervaise till besvär
och ville befria honom från Coupeaus sparkar, hade skaffat
honom plats i smedjan för att draga blåsbälgen.
Spiksmedens yrke är visserligen i och för sig ej särdeles
behagligt, smutsigt och enformigt som det är, men hör dock
till de mera inbringande; man förtjänar sina tio à tolv
francs om dagen. Gossen, som nu var tolv år gammal,
kunde ju ägna sig åt detta yrke, om det föll honom i
smaken. Sålunda hade Etienne blivit ytterligare en
förenings-länk mellan tvätterskan och smeden. Denne följde hem
gossen och redogjorde för hans uppförande. Alla
människor brydde Gervaise för smeden och sade att han var
förtjust i henne. Hon visste det nog och rodnade, så att
hennes kinder liknade rosengyllen. Den stackars gossen
gjorde ju ingen förargelse; aldrig hade han nämnt ett ord
till henne om detta, aldrig tillät han sig en opassande
anspelning eller ett försök till smekning. Det var minsann
ont om så hederliga karlar som han. Och utan att vilja
erkänna det, njöt hon mycket av att vara så älskad, nästan
som en madonna. När det hände henne några
ledsamheter, tänkte hon på smeden och genast blev hon lugnare.
Om de ibland kommo på tu man hand, voro de ej det
minsta generade ; de sågo varandra leende mitt i ansiktet, utan
att tala om de känslor, de erforo. Det var en förståndig
ömhet, som aldrig skenade över skaklarna ; kan man vara
lycklig på lugnt och hyggligt sätt, är det ju så mycket
bättre.
Emellertid blev Nana snart en plågoande för hela huset.
Hon var sex år och hade redan alla möjliga dåliga anlag.
För att slippa ha henne i hälarna dagen i ända, följde
modern henne varje morgon till en småbarnsskola vid Rue
Polonceau, som hölls av mamsell Josse. Där sydde hon
ihop sina kamraters klänningar baktill, fyllde lärarinnans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
