Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig svärm skadedjur brutit sig ut genom alla springor och
hål.
»De satungarna!» skrek fru Boche. »Om jag begriper
hur fattigt folk kan ge sig till att skaffa så mycket
barnungar till världen!»
Boche menade, att barn växa upp ur fattigdom och
elände som svampar på sophögen. Portvakterskan hade
jämt göra hela dagen och hötte åt dem med sin kvast.
Till sist måste hon stänga källardörrarna för dem, sedan
hon fått veta av Pauline, att Nana hade hittat på att leka
läkare där nere i mörkret.
En eftermiddag blev det ett förfärligt uppträde. Nå ja,
det skulle ju alltid någon gång ske. Nana hade funnit
på en mycket rolig lek. Hon stal en av fru Boches
träskor, knöt däri fast en segelgarnsstump och släpade den
efter sig som en vagn. Victor å sin sida hittade på att
fylla skon med potatisskal. Och nu ordnades en
procession. Nana gick i spetsen och drog på skon. Pauline och
Victor gingo på var sin sida om henne. Därefter kom
hela barnskaran i tur och ordning, de stora först och sedan
de små; en liten en, hög som en stövel, gick allra sist med
en fallvalk neddragen över öronen. Hela sällskapet sjöng
någonting mycket sorgligt; Nana hade sagt att man skulle
leka begravning ; potatisskalen föreställde liket. När de
gått ett slag runt omkring gården, började de om på nytt.
Det var utmärkt roligt.
»Vad ha de nu för sig?» mumlade fru Boche, i det hon
gick ut på gården för att titta efter.
»Jaså, det är min träsko!» skrek hon ursinnig, då hon
såg vad som förehades. »Sådana kanal jer till ungar.»
Hon slog omkring sig till höger och vänster, gav Nana
ett par örfilar och Pauline en spark — det nötet, som låtit
dem taga sin mammas träsko! Gervaise höll just på att
fylla ett ämbar vid vattenledningen. När hon såg Nana
kvävd av snyftningar och med näsan i blod, var det nära
gjort att hon flugit portvakterskan i håret. Skall man
slå ett barn som man slår en oxe? Ja, om man är en
hjärtlös, gemen otäcka. Fru Boche gav naturligtvis svar på
tal. När man hade en sådan slyna till flickunge, skulle
man hålla henne inom lås och bom. Slutligen kom Boche
själv ut i förstugan och ropade till sin hustru, att hon
skulle komma in och inte byta ord med det där packet.
Från den stunden blev det en fullständig brytning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
