Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade för resten under en hel månads tid ej vari’t
helt mellan portvaktens och Coupeaus. Gervaise, som var
mycket frikostig till sin natur, skänkte dem oupphörligt
vinbuteljer, buljong, apelsiner och tårtor. En kväll hade
hon kommit in portkammaren med litet inlagda rödbetor
på ett fat, ty hon visste att frun var alldeles tokig i sådant.
Men följande dagen riktigt bleknade hon av harm, när hon
hörde mamsell Remanjou berätta, att fru Boche hade i
folks närvaro kastat bort rödbetorna under förklaring att
hon behövde, Gud ske lov, ännu inte hålla till godo med
andras överlevor. Från den stunden drog Gervaise in alla
sina föräringar: inga vinbuteljer, ingen buljong, inga
apelsiner, inga tårtor, ingenting alls ! Boches skulle minsann
få lång näsa. Men det var som om Coupeaus stulit
någonting ifrån dem. Gervaise insåg sitt misstag; hade hon ej
varit nog dum att skämma bort dem, hade de ej fått så
stora anspråk, utan varit hyggliga. Nu kunde
portvakter-skan ej hitta på nog kraftiga okvädinsord om henne. Vid
oktoberkvartalet höll hon ändlösa jeremiader för
husägaren, herr Marescot, därför att tvätterskan, som åt och drack
upp det lilla hon hade, var en dag efter med erläggandet av
hyran; och herr Marescot, som just ej heller var någon
fin karl, gick in i boden med hatten på huvudet och
begärde sina penningar, dem han för resten genast fick.
Boches hade naturligtvis ingått förbund med Lorilleux.
Nu var det med Lorilleux’s, som det pokulerades i
port-vaktarerummet allt under försoningstårar. De skulle
aldrig ha blivit osams, om inte halta bolinkan hade varit,
men hon kunde minsann reta stenar mot varandra. Men
nu kände Boches henne i grund och botten och kunde nog
förstå, hur mycket Lorilleux’s hade lidit. Och när
tvätterskan gick förbi deras dörr, låtsade alla skratta och ha
roligt.
Gervaise gick ändå en vacker dag upp till Lorilleux’s.
Det gällde gumman Coupeau, som nu var sextiosju år.
Med hennes ögon var det nu alldeles slut och benen voro
ej mycket bättre. Hon hade måst avsäga sig sitt sista
hjälphus och hade väl fått svälta ihjäl, om ingen tagit sig
an henne. Gervaise tyckte det var skam’, att en så gammal
gumma, som hade tre barn, skulle bli så övergiven av Gud
och hela världen. Och som Coupeau vägrade att tala med
Lorilleux och sade att Gervaise kunde göra det själv, gick
hon dit upp med hjärtat svällande av harm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
