Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon inträdde hastigt utan att knacka. Ingenting var
förändrat sedan den första kvällen, dâ Lorilleux’s tagit
emot henne så ohövligt. Samma urblekta kattunsgardin
skiljde verkstaden från sovrummet. Lorilleux satt lutad
över sitt arbetsbord och böjde ihop ringar till en »kolonn»,
medan frun stod i sitt hörn och drog en guldtråd genom
dragskivan. Glöden i den lilla ugnen antog under
dagsljusets inverkan en ljusröd skiftning.
»Jaha, det är jag!» sade Gervaise. »Det förvånar er,
efter som vi leva som hund och katt? Men ni kan väl
förstå, att det varken är för er skull eller min, som jag
kommer. Det rör gumman Coupeau. Mitt ärende är att fråga
om vi skola låta gumman anlita andras barmhärtighet för
att få en brödbit?»
»Det var en snygg början!» mumlade fru Lorilleux.
»Man ska vara bra oförskämd —»
Och hon vände sig bort och började draga på sin
guldtråd igen, som om hon ej vetat av sin svägerskas
närvaro. Men Lorilleux lyfte upp sitt glåmiga ansikte och
skrek :
»Vad är det ni säger?»
Men han hade mycket väl hört vad som sagts och
fortfor därför:
»Klagovisor nu igen? Jo, käringen Coupeau går
omkring och gnäller, det vet jag nog. I förrgår fick hon ju
middag här. Vi göra för henne vad vi kunna. Vi ä’ visst
inte några miljonärer. Men om hon ränner omkring till
andra och beklagar sig, kan hon gärna stanna där — vi
tycka inte om några spioner.»
Han återtog sin kedja, vände likaledes ryggen till och
tilläde motvilligt:
»Om de andra ge henne fem francs i månaden, ge vi lika
mycket.»
Gervaise hade småningom återfått sin självbehärskning,
avkyld av Lorilleux’s tvära miner. Hon hade aldrig satt
foten hos dem, utan att känna ett visst obehag. Med
ögonen fästade på spjälorna i golvet, varemellan
guldsmulorna föllo ned, förklarade hon nu saken helt resonligt.
Gumman Coupeau hade tre barn, om de gåvo hundra sous
vardera, skulle det inte bli mer än femton francs i månaden
och det räckte inte långt, det kunde ingen leva på; de
måste åtminstone tredubbla summan. Men Lorilleux
protesterade. Var skulle han stjäla femton francs i måna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
