Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den? Människorna voro tokiga, de trodde att han var
rik, därför att han hade guld hemma hos sig. Därefter
högg han in på gumman Coupeau: hon kunde inte
undvara kaffe om morgnarna, hon skulle ha sin lilla konjak,
hon hade vanor, som om hon vore rik. Vem tusan vill inte
leva gott? Men när man inte hade sparat in en sous,
finge man sukta som alla andra. För resten var
gumman ännu ej så lastgammal, att hon ej kunde arbeta ;
hon såg minsann ganska bra, när det var fråga om att
snoka reda på den bästa biten i karotten, med ett ord, hon
var en riktig frosserska och ville bara moja sig. Även
om han haft råd, skulle han ej ansett sig stå til! svars
med att lägga hyende under lättjan.
Gervaise besvarade dessa dåliga skäl så fogligt hon
kunde. Hon försökte tala till deras känslor. Men mannen
gav henne till sist intet svar och hustrun stod framför
ugnen, sysselsatt med att rengöra några kedjelänkar i
en kastrull, full med utspätt skedvatten. Hon vände
fortfarande ryggen till, som om ingen varit i rummet.
Gervaise talade ännu för sin sak, fastän hon såg hur de
låtsades fördjupa sig i arbetet mitt upp i det svarta
verk-stadsdammet, med krogiga ryggar, lappiga och flottiga
kläder och själva under sitt maskinmässiga arbete
förhärdade och förslöade som gamla utnötta verktyg. Då
rann sinnet på henne igen och hon utropade med harm:
»Ja, det är bra, så vill jag hellre ha det — behåll edra
pengar! Jag tar gumman Coupeau till mig. Jag tog upp
en katt häromkvällen, jag kan nog ta upp er mor också.
Hon ska inte behöva sakna någonting, det lovar jag,
varken kaffe eller konjak... Å, herre Gud, en sådan ruskig
familj !»
Fru Lorilleux vände sig hastigt om. Hon svängde
kastrullen, som om hon tänkte kasta skedvattnet i ansiktet på
svägerskan.
»Gå er väg», skrek hon, »annars gör jag er olycklig!
Och tro inte att ni få några hundra sous — inte ett vitten
ge vi, nej, inte ett vitten ! Hundra sous, har man sett på
maken ! Gumstackarn finge väl bli piga åt er och så
gödde ni er själva med våra hundra sous! Om hon
kommer till er, ger jag henne inte en dryck vatten, om hon
också låge i dödens käftar, säg henne det ! Seså, ut —
packa er i väg!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
