Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sådant odjur till kvinna!» sade Gervaise och slog
häftigt igen dörren efter sig.
Dagen därpå tog hon gumman Coupeau till sig. Hon
satte hennes säng i det rum, där Nana låg och som fick
dager genom en rund glugg uppe vid taket. Flyttningen
var snart undanstökad, ty gumman hade intet annat bohag
än denna säng, ett gammalt valnötsskåp, som sattes i de
orena klädernas rum, ett bord och två stolar ; bordet såldes
och stolarna stoppades om. Samma kväll den gamla
flyttade in, sopade hon rummet, tvättade diskarna och sökte
göra sig nyttig på bästa sätt, glad över att vara ifrån sina
bekymmer. Makarna Lorilleux voro utom sig av
förbittring, så mycket mera som fru Lerat hade försonat sig med
Coupeaus. En dag hade de båda systrarna, fleuristen och
kedjemakerskan, kommit i gräl angående Gervaise; den
förra hade understått sig att gilla dennas uppförande mot
deras mor, och då hon såg, att den andra blev förargad,
hade hon av motsägelselusta gått ända därhän att finna
tvätterskans ögon vackra, ögon att köpa fisk med, och efter
ett stormande uppträde hade de båda systrarna svurit på
att det var sista gången de råkades. Nu tillbragte fru
Lerat sina aftnar i boden hos Gervaise, där hon inom sig njöt
av långa Clémences plumpheter.
Tre år förgingo. Brytningar och försoningar
upprepades flera gånger. Gervaise gjorde en konst i Lorilleux’s,
Boches och alla andra, som sågo snett på henne. Om de
inte ville vara sams med henne, kunde de låta bli. Hon
förtjänade så mycket hon ville, det var huvudsaken. I
hela kvarteret åtnjöt hon mycken aktning, och alla
kvarterets småhandlande erkände snart att det ej var gott om
så punktliga och föga knussliga kunder som hon. Och
samvetsgrant blev hon behandlad av alla, det var en given
följd; man vann alltid på att visa sig tillmötesgående mot
henne. Också hälsades det fryntligt god dag på henne från
alla håll och kanter, när hon barhuvad och med nedkippade
skor gjorde sina små utflykter inom kvarteret; hon var
där som hemma hos sig, det var som om de kringliggande
gatorna endast vore underlydande bihang till hennes vackra
bod. När hon var ute på språng för att prata med sina
bekanta, hände det henne till och med någon gång, att hon
glömde bort alla sysslor, hon hade där hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
