Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
En hösteftermiddag hade Gervaise burit hem tvätt till
en kund och befann sig i slutet på Rue des Poisonniers,
när skymningen inbröt. Det hade regnat på morgonen,
luften var ljum och det ångade från stenläggningen;
tvät-terskan, som var besvärad av sin stora korg, saktade
stegen och sjönk ihop med kroppen, helt utmattad; hon
kände en obestämd lystnad efter någonting, lika gott vad,
någonting gott att äta till exempel. När hon såg upp,
varseblev hon i ett gathörn skylten till Rue Marcadet och fick
plötsligen det infallet att gå och hälsa på Goujet i hans
smedja. Han hade otaliga gånger bett henne titta in,
när hon var i närheten. Hon skulle fråga efter Etienne, så
att de andra arbetarna hörde det; då skulle det se ut som
om hon endast kommit dit för gossens skull.
Spiksmedjan var belägen någonstans vid Rue Marcadet,
men hon visste icke precis var, så mycket mer som gatan
ej var särdeles tätt bebyggd och husnummer fattades här
och där. Vid den gatan skulle hon ej ha velat bo för
mycket gott ; den var smutsig och svart av kolstybben från de
närliggande fabrikerna och hade djupa hjulspår, fulla med
stinkande vatten. På ömse sidor fanns en rad av ruckel,
stora verkstäder med glasdörrar, gråa, orappade
byggnader, som sågo ofullbordade ut ; här och där låg ett ruskigt
näringsställe eller ett sämre hotell. Hon påminde sig
endast, att smedjan låg bredvid ett magasin för lumpor och
gammalt järnskrot, vars innehåll var värt en faslig hop
pengar, efter vad Goujet sade. Och hon försökte att
orientera sig mitt under larmet från fabrikerna ; genom de
långa och smala skorstensrören forsade röken ut, från en
ångsåg hördes regelmässiga gnisslande läten, som om man
repat itu ett stycke kalikå, och marken skakades av dånet
från maskinerna i ett par knappfabriker. Hon stod just
och såg åt Montmartre till, obeslutsam om hon skulle gå
längre eller icke, då en vindstöt slog ner ett helt regn av
sot från en skorsten ; hon blundade och storknade av
sotlukten, då hon i detsamma fick höra hammarslag ; utan att
veta av det, stod hon alldeles mitt emot smedjan —
riktigt ! Där bredvid låg lumpboden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
