Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid tvekade hon ännu, hon visste ej var
ingången var. En puss gyttjigt vatten stängde vägen och
däröver lågo ett par bräden. Hon vågade sig slutligen ut på
brädena, gick igenom porten på ett trasigt plank, vek av
till vänster och stod mitt upp i en hel samling av gamla
skottkärror, som lågo kastade huller om buller med
skal-marna i vädret. Det var skumt runt omkring henne, men
ett rött eldsken lyste på avstånd. Hammarslagen hade
upphört. Hon gick försiktigt framåt, vägledd av skenet,
då en arbetare med nedsvärtat ansikte och tovigt bockskägg
gick förbi henne och sneglade på henne med sina dåsiga
ögon.
»Var god och säg mig om det är här, som min pojke
arbetar?» frågade hon. »Han heter Etienne.»
»Etienne, Etienne!» upprepade arbetaren med hes röst,
i det han vaggade av och an. »Etienne — vet inte.»
Hans gapande mun utsände starka spritångor, och som
han i förtjusningen över att möta ett fruntimmer så där i
skumrasket började bli närgången, drog Gervaise sig
undan och frågade:
»Men herr Goujet, han finns ju här?»
»Goujet — ja, ja visst — den är känd», sade arbetaren.
»Om ni vill hälsa på Goujet, så gå åt det här hållet.»
Han vände sig om och ropade med sin spruckna röst:
»Hitåt, Guldskägg — här är ett fruntimmer, som frågar
efter dig!»
Men detta rop överröstades av larmet i smedjan.
Gervaise gick åt det anvisade hållet. Hon kom till en dörr
och tittade in genom den. Det var ett stort rum eller
riktigare sagt ett väldigt skjul, vari hon först ej kunde
urskilja någonting, men som förmodligen var smedjan.
På härden brann elden matt ; då arbetarna gingo där
förbi, antogo deras skuggor en övernaturlig storlek. Gervaise,
som ej vågade sig in längre, ropade halvhögt från tröskeln :
»Herr Goujet! Herr Goujet!»
Plötsligt blev det ljust. En klar, vit låga hade skjutit
upp under bälgens flåsande. Det kringflygande sotet från
härdarna hade förmörkat smedjans väggar. Spindelväven
hängde vid takbjälkarna som trasor, upphängda till
torkning, förtyngda av flera års damm och smuts. Runt
omkring väggarna funnos hyllor, krokar och spikar,
belamrade med en hop gammalt järnskräp och utslitna verktyg.
Och den vita lågan flammade upp allt mer och mer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
