Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forma dem. Han smidde sexkantig spik. Han lade
järnbitarna i ett sänke, plattade till huvudet, jämnade sidorna
och kastade därefter de färdiga spikarna ännu helt röda,
på det svarta golvet, där de småningom slocknade, och allt
detta under ett taktmässigt hamrande ; han svängde i
högra handen en slägga om fem skålpunds vikt och
hanterade den med sådan skicklighet, att han samtidigt kunde
betrakta och tala med Gervaise. Städet hade ett
silver-klingande ljud. Han stod där helt lugn och hamrade, utan
att svettas en enda droppe och utan att det tycktes kosta
honom mera ansträngning än när han om kvällarna klippte
ut »gubbar» ur illustrerade tidningar.
»Det här är bara nubb», svarade han på Gervaises
frågor. »Sådana här kan man smida trehundra om dagen,
men därtill behöves vana, annars blir man snart trött i
armen.»
Och när hon frågade honom, om han ej var styv i
handlederna mot aftnarna, fick han sig ett gott skratt. Trodde
hon, att han var en liten mamsell? Hans handleder hade
minsann varit med om litet av varje på de sista femton
åren ; de hade haft så länge att göra med j ärn, att de
sj älva blivit av j ärn. Annars kunde hon nog ha rätt ; en
herre, som aldrig hade smitt en spik, skulle nog ha varit
styv i lederna efter ett par timmar, om han velat
handskas med hans femskålpundshammare. Den pjäsen såg
just inte mycket ut för världen, men inom några år kunde
den allt knäcka en stark karl. Under tiden hade
emellertid även de övriga arbetarna hamrat, alla på en gång.
Deras långa skuggor dansade i eldskenet, de glödgade
järnen, som drogos ur elden, liknade röda blixtar mot en
svart bakgrund och ett fyrverkeri av gnistor sprutade från
hamrarna och bildade solar omkring städen. Gervaise
erfor en känsla av välbehag och kände ingen lust att gå
sin väg. Hon gjorde en lång omväg för att komma fram
till Etienne utan att få sina fingrar brända, då hon i
detsamma såg den smutsige och skäggige arbetare, som hon
tilltalat utanför, inträda i smedjan.
»Nå, ni har hittat rätt, ser jag», sade han med sin
förtroliga bränn vinsbas. »Du må tro, Guldskägg, det är jag,
som har visat lilla frun vägen till dig.»
Det var Grov-i-truten, kallad Törstig-jämt, en riktig
karlakarl och spiksmed av första rangen, som satte i sig
tre kvarter brännvin om dagen. Han hade varit ute för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
