Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att få sig en knaber, emedan han tyckte sig ha torkat
alldeles för länge. När han fick höra, att Zuzu hette Etienne,
fann han det mycket löjligt och skrattade, så att alla hans
svarta tänder syntes. Till slut sade man honom att
Ger-vaise var Coupeaus hustru. Å fan ! Inte senare än i går
hade han druckit en hyvert med plåtslagaren. Hon kunde
gärna tala med Coupeau om Grov-i-truten, så skulle hon
få höra att han sade: Jo, det är en skön pojke! Den satans
Coupeau ! Han spottade minsann inte i glaset och var
alltid tillreds att bjuda.
»Det var roligt att ni är hans hustru», upprepade han.
»Han förtjänar att ha en vacker hustru — eller hur,
Guldskägg, är inte frun vacker?»
Han ville visa sig artig och trängde sig ända in på
tvät-terskan, som tog sin korg och höll den framför sig, för att
hålla honom på avstånd. Goujet förstod, att kamraten ville
bry honom för Gervaise, och ropade förargad:
»Hör på, din latmask, när ska vi ta ihop med våra
två-tumsspik? Duger du till någonting nu, när du har magen
full, ditt fyllsvin?»
Smeden hänsyftade på en beställning av grovspik, som
krävde två man vid städet.
»På eviga minuten, om du vill, min lilla vän!» svarade
Grov-i-truten. »Ser man på bara, han är inte torr bakom
öronen och vill redan spela stora karlen! Men jag har allt
stukat dem, som voro styvare än du ! »
»Nå, det är bra — raska på ! Vi ska kämpas.»
»Det går jag in på!»
De utmanade varandra, elektriserade av Gervaises
närvaro. Goujet lade de på förhand avklippta järnstyckena i
elden ; därpå skruvade han fast ett sänke av grov kaliber
vid städet. Kamraten hade från väggen hämtat två
släggor om tjugu skålpund vardera, smedjans båda systrar,
som av arbetarna kallades Fifine och Dédèle. Han fortfor
att skrävla och talade om en halv gross spik, som han hade
smitt för fyrbåken i Dunkerque, riktiga mästerstycken, som
kunde försvara sin plats i ett museum, så fint voro de
arbetade. För tusan, han var inte rädd för en tävlan ; sådana
duktiga karlar som han var det minsann letandes efter. Nu
skulle det bli något roligt av !
»Lilla frun skall få döma», sade han, i det han vände
sig till Gervaise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
