- Project Runeberg -  Fällan / Volym 1 /
144

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon måste hämta andan två hela minuter. Det kan ingen
tro hur tungt linne är, i synnerhet lakan.

»Det felas väl ingenting?» frågade fru Goujet.

I den punkten var hon mycket noga. Icke ett enda plagg
fick fattas, det fordrade hon för ordningens skull, sade hon.
Ett annat av hennes anspråk var att tvätterskan skulle
komma precis på dagen och vid överenskommen timme ; på
det sättet sparade bägge parterna in tid.

»Nej, det felas ingenting», svarade Gervaise leende. »Ni
vet nog, att jag aldrig glömmer något.»

»Det är sant», medgav fru Goujet, »ni har försämrat
er i mycket, men i den vägen är ni alltid densamma.»

Och medan tvätterskan tömde sin korg och lade tvätten
på sängen, läste gumman upp hennes meritlista: hon
varken brände upp eller rev sönder kläderna som så många
andra och ryckte inte ur knapparna, hon begagnade bara
för mycket blåvatten och stärkte skjortbrösten för stela.

»Se bara, det är ju styft som papp!» sade hon och
knackade mot ett skjortveck. »Min son beklagar sig inte,
men det gör ont i halsen på honom ; när vi komma hem
från Vincennes i morgon, är han alldeles förstörd.»

»Nej, säg inte det!» utropade Gervaise ledsen.
»Skjortor, som man skall vara klädd med, måste vara litet styva,
annars sitta de ju som en trasa på kroppen. Så vilja alla
fina herrar ha det. Jag stryker själv allt ert linne. Ingen
av de andra få röra det. Ni må tro, att jag är noga, och
jag skulle gärna stryka om det tio gånger, efter det är ert,
kan ni väl förstå.»

Hon rodnade lätt, då hon sade det sista. Hon var rädd
att visa hur roligt hon tyckte det var att stryka Goujets
skj ortor.

»Jag vill visst inte klandra ert arbete, ni är ju riktigt
fulländad i konsten», sade fru Goujet. »Den här mössan
till exempel, så fin och vacker den är ! Det är ingen, som
kan få broderierna att framträda så bra som ni. Och så
jämnt den är pipad sedan! Jag kände strax igen att det
är ni själv, som är mästare för den. Om ni bara
anförtror en handduk åt en av edra flickor, syns det genast.
Som sagt, nästa gång stärker ni skjortorna litet mindre,
och så är allt bra. Goujet bryr sig inte om att vara någon
fin herre.»

Under tiden hade hon i tvättboken strukit ut det ena
plagget efter det andra. Allt var i sin ordning. Vid hop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/1/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free