Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämna plats åt ett långt fruntimmer med bart hår, som
gick uppför trappan; i handen bar hon en färsk makrill
med blodiga gälar inlindad i ett papper. Det var långa
Virginie, samma flicka, som fått ett kok stryk i
tvättinrättningen. Bägge två sågo varandra rakt i ansiktet.
Ger-vaise blundade, ty hon trodde, att hon skulle få makrillen
mitt i synen på sig. Men nej, Virginie smålog. Då ville
tvätterskan, vars korg stängde hela trappan, visa sig artig.
»Ursäkta», sade hon.
»Ni är längesedan ursäktad», svarade den långa mörka.
Och de stodo kvar i trappan och samspråkade livligt som
gamla goda vänner, utan att ha gjort en enda häntydning
på det förflutna. Virginie, som nu var tjugunio år, var
ståtlig och välväxt, fastän ansiktet, som infattades av det
slätkammade, korpsvarta håret, var något för långt. För
att imponera på Gervaise, berättade hon genast sin historia:
hon var numera gift, i våras hade hon äktat en före detta
konstsvarvare, som just tjänt ut sin tid vid regementet och
nu sökte plats som polissergeant, därför att en anställning
i statens tjänst är säkrare och medför mera anseende. Hon
hade just köpt en makrill åt honom.
»Han är tokig i makrill», sade hon. »De otäcka
karlarna tycka om att man skämmer bort dem. Men stig upp
för all del, ni skall få se hur vi bo; här stå vi mitt i draget.»
När Gervaise, efter att i sin ordning ha berättat om sitt
giftermål, sade, att hon hade bott i samma lägenhet och
att Nana till och med var född där, envisades Virginie
ännu mer att hon skulle komma upp. Det är alltid roligt
att återse ställen, där man varit lycklig. Hon hade de fem
sista åren bott på andra sidan om Seine vid Gros-Caillou.
Det var där, hon blivit bekant med sin man. Men hon
hade vantrivts där och alltid längtat att få komma tillbaka
till kvarteret Goutte-d’Or, där hon kände alla människor.
Och nu hade hon i fjorton dars tid bott i rummet mitt
emot Goujets. Allt hennes pick och pack var ännu huller
om buller; det skulle nog bli i ordning så småningom.
På tröskeln sade de varandra äntligen sina namn :
»Fru Coupeau.»
»Fru Poisson.»
Och sedan kallade de varandra i varje minut fru
Poisson och fru Coupeau, endast för nöj et att nu vara fruar ;
när de sist träffades, hade deras ställning minsann varit
helt annorlunda. Men Gervaise bibehöll dock inom sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
