Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett visst misstroende. Den långa mörka försonade sig
kanske endast för att genom något lömskt streck kunna
hämnas sitt nederlag i tvättinrättningen. Gervaise föresatte
sig att vara på sin vakt. Men för tillfället var Virginie
utomordentligt hygglig och man måste väl då vara
hygglig tillbaka.
Inne i rummet satt Poisson — en man om trettiofem
år med gråblekt ansikte, röda mustascher och pipskägg —
framför ett bord vid fönstret och arbetade. Han
förfärdigade små dosor. Hans enda verktyg voro en pennkniv,
en liten såg och en burk med gummi. Träet, han använde,
var taget från gamla cigarrlådor; häri gjorde han de finaste
utskärningar och sirater. Året om gjorde han dagen i
ända om och om igen evigt samma slags dosa, åtta
centimeter bred och sex centimeter hög. Han styrde endast
ut dem på olika sätt, uppfann nya lock och fördelade det
inre i flera fack. Alltsammans endast för roskull, för att
fördriva tiden, medan han väntade på sin utnämning. Denna
passion för små dosor var allt vad han behållit kvar av sitt
gamla yrke. Han sålde icke sitt arbete, utan skänkte bort
det som presenter åt vänner och bekanta.
Poisson steg upp och hälsade artigt på Gervaise, som
av hans hustru presenterades som en gammal vän. Men
han var ej pratsam av sig, utan tog genast till sågen igen.
Då och då kastade han en blick på makrillen, som låg på
byråkanten. Gervaise var mycket glad åt att få återse
sitt gamla rum ; hon talade om var möblerna hade stått
och utpekade det ställe på golvet, där hon fallit omkull i
barnsnöd. Så underligt det kan gå till här i världen !
När de för åratal tillbaka förlorade varandra ur sikte,
kunde de väl aldrig tro, att den ena skulle komma att
bebo samma rum, som den andra innehaft. Virginie
berättade ännu mera om sig och sin man : han hade fått ett litet
arv efter en faster och funderade på att längre fram sätta
upp en bod åt henne. För närvarande fortfor hon med att
sy; hon snörpte ihop en klänning då och då. Efter en
god halvtimmes förlopp ville tvätterskan bryta upp.
Poisson vände sig knappt om på stolen. Virginie, som följde
henne ut i förstugan, lovade att besvara visiten, och för
resten skulle hon lämna henne sin tvätt, det var en avgjord
* sak. När Gervaise såg, att hon inte ville släppa henne,
trodde hon, att hon tänkte tala om Lantier och hennes
syster Adèle, polererskan. Hon kände sig helt upprörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
