Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid tanken härpå. Men icke ett ord växlades i det
obehagliga ämnet; de togo avsked av varandra med den
vänskapligaste min i världen.
»Adjö, fru Coupeau ! Glöm inte bort mig!»
»Adjö, fru Poisson! Jag säger detsamma.»
Detta blev början till en stor vänskap. Efter åtta dagars
förlopp voro de så långt komna, att Virginie aldrig gick
förbi Gervaises bod utan att titta in ; och där satt hon och
slamrade två à tre timmar i stöten, så att Poisson blev
orolig att det hade hänt henne någon olycka och kom och
hämtade henne. Under denna dagliga samvaro med
sömmerskan inrotade sig hos Gervaise en fix idé : hon kunde
aldrig höra henne börja en mening, förr än hon genast
trodde, att det skulle bli fråga om Lantier ; hon tänkte
oupphörligt på Lantier, så länge besöket varade. Hon tyckte
själv att det var dumt, ty vad frågade hon efter Lantier
och Adèle och vad det blivit av dem? Hon framställde
aldrig någon fråga och kände sig icke ens nyfiken att få
höra talas om dem. Nej, det kom över henne mot hennes
vilja. Hon förföljdes av deras namn liksom av en melodi,
som aldrig ville släppa en. För resten var hon ej ond på
Virginie, ty hon rådde ju ej för någonting. Hon trivdes
mycket väl tillsammans med henne och höll henne kvar
minst tio gånger, innan hon lät henne gå.
Emellertid hade det blivit vinter, den fjärde vintern
Coupeaus bodde vid rue de la Goutte-d’Or. Detta år voro
december och januari ovanligt kalla. Marken var
stelfrusen. Efter nyårsdagen låg snön kvar tre veckor på gatorna
utan att smälta. Det hindrade ej arbetet, tvärtom, ty
vintern är just strykerskornas bästa årstid. Det var särdeles
trevligt i boden. Där fanns aldrig någon is på
fönsterrutorna som hos kryddkrämaren och strumpfabrikören mitt
emot. Den med koks fullproppade strykugnen underhöll
där en värme som i ett badrum ; kläderna ångade, som om
det varit mitt i sommaren; och när dörrarna voro stängda,
var det mycket varmt och gott, så varmt, att man riktigt
kunde bli dåsig.
Det, som var särdeles behagligt under detta hundväder,
var att dricka varmt elvakaffe. Det gick ingen nöd på
strykerskorna; frun kokade mycket starkt kaffe och
blandade icke ut det med cikoria, det var tusen gånger bättre
än fru Fauconniers kaffe, som var bara skvalet. Men när
gumman Coupeau åtog sig att slå vatten på sumpen, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
