Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetade. Gervaise, som var van därvid, nöjde sig med
att säga:
»Ni är inte särdeles glad dagen efter sen ni varit ute
på vift.»
Gervaise skulle ha tyckt bättre om att slippa höra talas
om slagsmål mellan kvinnor i synnerhet när Virginie var
närvarande. Det erinrade alltid om uppträdet i
tvättstugan. Och just nu betraktade Virginie henne leende.
»Jag såg också ett par kvinnfolk lugga om varandra i
går», sade hon. Och nu följde en historia av mustigaste
slag, som åhördes med odelad upppmärksamhet. Men
skel-ögda Augustine, som alltjämt skrattade utan att någon
visste varför, stämde plötsligt upp det skrockande, som var
egendomligt för henne. Alla hade glömt, att hon fanns i
rummet. Gervaise lyfte upp kjolen, som hängde på
strykbrädet, och fick se henne rulla sig på mattan som en gris
med benen i vädret. Hon drog fram henne och ryckte upp
henne på benen. Vad skrattade den tossan åt? Varför
lyssnade hon, när fullvuxna människor talade sins emellan?
Hon hade minsann annat att göra. Nu skulle hon bära
hem tvätt till en fru Lerats väninna i Batignolles. Medan
Gervaise talade, hängde hon korgen över flickans arm och
knuffade henne mot dörren. Augustine snyftade, gjorde
grimaser och gick slutligen sin väg, släpande hälarna efter
sig i snön.
Virginie, som suttit tankfull med glaset i handen, sade
nu halvhögt:
»Ja, herre Gud, man klöser eller kysser varann och är
lika goda vänner för det —»
Därpå lutade hon sig emot Gervaise och sade leende:
»Jag är alls inte ond på er, ni minns väl
tvättinrättningen?»
Tvätterskan visste inte vad hon skulle svara. Det så
länge fruktade ögonblicket var nu inne. Nu skulle det väl
bli tal om Lantier och Adèle. Strykugnen fräste och
utstrålade dubbelt starkare värme än vanligt. Strykerskorna
sutto där helt slöa och tänjde ut kaffetåren så länge som
möjligt för att slippa ta i tu med arbetet än på en stund;
de stirrade på snön där ute på gatan med dåsiga miner.
De öppnade sina hjärtan, de förkunnade vad de skulle ha
tagit sig till, om de haft tio tusen francs i ränta; de skulle
inte ha gjort någonting alls, utan suttit så där och gassat
sig hela eftermiddagarna och skrattat åt de stackarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
