Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundmat, kastade de oljebuteljen, kastrullen, soppskålen
och hela konkarongen i synen på varann — ja, det var ett
spektakel, så hela kvarteret kom i uppror.»
Hon berättade flera andra uppbyggliga historier och på
sådana fanns det ett outtömligt förråd ; hon talade om
saker, som kunde komma håret att resa sig på huvudet.
Gervaise åhörde allt detta utan att säga ett ord, med bleka
kinder och en nervös ryckning i mungiporna, som liknade
ett småleende. Det var nu snart sju år sedan hon hörde
talas om Lantier. Aldrig hade hon kunnat tro, att hon
skulle få en sådan hjärtklappning, när namnet Lantier
viskades i hennes öra. Nej, hon förstod inte hur hon
kunde vara nyfiken på vad det blivit av den, som uppfört
sig så illa emot henne. Nu kunde hon ju ej vara svartsjuk
på Adèle och ändå log hon i mjugg, när hon hörde talas
om deras husliga strider, och fann nöje i att tänka sig
den där flickans kropp full med blånader. Hon skulle ha
kunnat sitta hela Guds långa dagen och höra på Virginies
skvaller. Hon gjorde inga frågor, ty hon ville ej visa hur
intresserad hon var. Det var som om plötsligt en lucka
blivit fylld ; nu först sammanknöt sig hennes förflutna liv
med det närvarande.
När Virginie slutat, förde hon glaset till munnen och
sög i sig sockret med halvslutna ögon. Gervaise, som
förstod att hon nu borde säga någonting, antog en likgiltig
min och frågade:
»Nå, bo de kvar vid Glacièren?»
»Visst inte!» svarade den andra. »Sade jag er inte det?
Det är nu åtta dar se’n de skildes åt. Adèle gav sig en
vacker dag i väg med sitt pick och pack och Lantier sprang
inte efter henne, det kan ni lita på.»
Tvätterskan lät undfalla sig ett utrop:
»Ä’ de inte längre tillsammans?»
»Vilka då?» frågade Clémence och avbröt sitt samtal
med gumman Coupeau och fru Putois.
»Inga», sade Virginie, »folk, som ni inte känner.»
Men hon fixerade Gervaise och såg, att hon var rätt
tappert uppskakad. Hon lutade sig ned igen och tycktes
känna en viss skadeglädje i att börja om historierna
Därpå frågade hon henne plötsligt vad hon skulle ta sig till,
om Lantier började stryka omkring henne; karlarna äro
så konstiga, Lantier kunde nog vara i stånd till att vända
om till sin första flamma. Gervaise rätade på sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
