Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur är det fatt, pappa Bru», frågade stundom
tvätter-skan, »vad tänker ni på?»
»På ingenting — på allt möjligt», svarade han med
slö min.
Strykerskorna skämtade med honom och sade, att han
led av hjärtekval. Men han sjönk tillbaka i sin tystnad,
utan att höra pä dem, och återtog sin dystra och
begrundande ställning.
Allt ifrån den tiden talade Virginie ofta med Gervaise
om Lantier. Hon tycktes finna ett riktigt nöje i att hos
tvätterskan uppliva minnet av hennes forna älskare och
göra henne förlägen med sina hänsyftningar. En dag
sade hon sig ha mött honom, men som tvätterskan stod
och teg, sade hon ingenting vidare, följande dagen kom
det fram, att Lantier hade talat mycket och kärleksfullt
om henne. Gervaise kom i en häftig sinnesrörelse
genom dessa viskande samtal i ett hörn av rummet. Lantiers
namn kom alltid hennes hjärta att spritta till, som om det
ännu funnes något kvar av honom där inne. Hon trodde
sig stå på säker mark, hon ville leva som en hederlig
kvinna; hedern är ju halva lyckan. Coupeau tänkte hon
ej på ett ögonblick, mot honom hade hon ju aldrig
förbrutit sig ens i tankarna. Hon tänkte på smeden med
oroligt och svidande hjärta. Det föreföll henne som om
det uppvaknande minnet av Lantier gjorde henne
otrogen mot Goujet och deras tysta kärlek. Hon framlevde
sorgliga dagar under tanken på att hon var brottslig mot
sin vän. Endast för honom skulle hon ha velat hysa
tillgivenhet utom sitt äktenskap. Allt detta föregick inom
henne på ett helt annat och kyskare sätt än Virginie
trodde och hoppades.
När våren var inne, tog Gervaise sin tillflykt till Goujet.
Hon kunde nu ej mer sitta och fundera, utan att tänka
på sin förste älskare; hon tyckte sig se honom lämna
Adèle, packa ned sina kläder i deras gamla koffert och
återkomma till henne med kappsäcken på vagnen. När
hon gick ut, fattades hon på gatorna plötsligt av en löjlig
rädsla ; hon tyckte sig höra Lantiers steg bakom sig, hon
vågade ej vända sig om, hon darrade och inbillade sig
känna hur han tog henne om livet. Säkert spionerade han
på henne, en vacker dag skulle han komma över henne
och vid den tanken gick det en kall rysning över henne
— tänk om han kysste henne på örat, som han fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
