Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle hon ha kunnat vara lycklig, om ej Coupeau hotat
att allt mer och mer förfalla. En dag var hon just på
väg hem från smedjan, när hon tyckte sig känna igen
Coupeau inne i Fällan ; han stod vid disken och söp brännvin
tillsammans med Stekspett, Stövelknekt och Grov-i-truten,
kallad Törstig-jämt. Hon gick hastigt förbi, för att det
ej skulle se ut som om hon spionerade på honom. Men
hon vände om: det var verkligen Coupeau, som slängde
i sig finkeln med en färdighet, som förrådde vana. Han
ljög således, han drack ju brännvin! Hon kom hem i
förtvivlan ; hela hennes fasa för brännvinet hade kommit
tillbaka. Vin — det må så vara, det kunde hon förlåta,
ty vinet var närande för arbetaren, men brännvinet
däremot är en styggelse, en gift, som betager arbetaren hans
matlust. Regeringen borde sannerligen förbjuda
tillverkningen av sådant sattyg !
När hon kom till Rue de la Goutte d’Or, fann hon hela
huset upp och nedvänt. Strykerskorna hade sprungit ifrån
arbetet; de stodo på gården och gapade uppåt. Hon
frågade Clémence vad som var på färde.
»Det är gubben Bijard, som smörjer upp sin hustru»,
svarade hon. »Han stod i portgången, full som en kaja,
och lurade på att hon skulle komma hem från tvätthuset.
Han knuffade henne uppför trappan med knytnävsslag och
nu mörbultar han henne där uppe så det hörs ända hit...
Stackars människa, så hon skriker!»
Gervaise sprang uppför trapporna. Hon hade mycken
vänskap för fru Bijard, hennes grovtvätterska, som var
en duktig människa. Hon hoppades avstyra vidare
oväsen. Dörren till deras rum uppe i sjätte våningen stod
öppen ; några hyresgäster stodo och förfasade sig ute i
korridoren och mitt i dörröppningen stod fru Boche, som
ropade:
»Sluta, säger jag! Annars hämtar jag hit polis!»
Ingen vågade sig in i rummet, ty alla visste, att Bijard
var ett riktigt vilddjur, när han var full. För resten var
han aldrig nykter. De få dagar, han arbetade, ställde
han en butelj brännvin bredvid sitt städ och satte den
för munnen en gång varje halvtimme. Det var den enda
möjligheten för honom att hålla sig uppe; han skulle ha
tagit eld som en fackla, om man fört en tändsticka till
hans mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
