- Project Runeberg -  Fällan / Volym 1 /
162

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fru Putois nämnde ragoût på kalv och detta förslag togs
emot med allmänt bifall. Ingenting skulle ta sig så bra ut
som ragoût på kalv.

»Vi måste ha två rätter med sås», inföll Gervaise.

Gumman Coupeau funderade på fisk. Men de andra
gjorde en grimas. Ingen tyckte om fisk, inte skrymmer
den i magen och så är den full med ben. Då skelögda
Augustine vågade säga, att hon tyckte om helgeflundra,
tystade Clémence ned henne genom ett slag på munnen.
Slutligen hittade Gervaise på att föreslå fläskkarré med
potatis, vilket förorsakade allmän belåtenhet. Plötsligt
inträdde Virginie som en stormvind med blossande kinder.

»Ni kommer just lagom!» utropade Gervaise.
»Svärmor, visa henne gåsen!»

Och gumman Coupeau gick för andra gången efter
fågeln, som Virginie måste taga emot med bägge händerna.
Nej, vad den var tung! Men hon lade den genast ifrån
sig på bordet mellan en kjol och en packe linntyg. Hon
hade tankarna på annat håll. Hon gav Gervaise ett
tecken och gick in i kammaren med henne.

»Gissa vem jag mötte på gatan», utropade hon livligt.
»Lantier, kära ni ! Han stryker omkring här och
spionerar. Jag sprang hit för att underrätta er. Jag blev
rädd för er skull, kan ni förstå.»

Tvätterskan bleknade. Vad ville han henne då, den
olycksfågeln? Och nu mitt under förberedelserna till
kalaset ! Hon hade då otur ; aldrig kunde hon få ha litet
roligt i fred. Men Virginie svarade, att hon var dum,
som förargade sig. Om Lantier understöd sig att
förfölja henne, skulle hon tillkalla polis och låta arrestera
honom. Ända sedan hennes man för en månad sedan fick
sin fullmakt som polissergeant, tog hon alltid munnen full
och talade jämt om att låta arrestera hela världen. I sin
iver höjde hon rösten och förklarade, att hon själv
önskade komma ut för något obehag på gatan, bara för att få
det nöjet att i egen hög person föra den oförskämde till
polisvaktkontoret och överlämna honom i händerna på sin
man. Gervaise, som märkte att arbeterskorna lyssnade,
besvor henne med en åtbörd att tiga. Därefter gick hon
lugnt tillbaka ut i boden och sade med ett väl spelat
lugn:

»Vi måste också ha en grönsaksrätt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free