Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela morgonen gick åt till att göra uppköp. Tre
gånger gick Gervaise ut och tre gånger kom hon hem lastad
som en mulåsna. Men när hon skulle bege sig åstad för
att beställa vinet, märkte hon, att hon ej hade nog pengar.
Hon hade visserligen kunnat taga det på krita, men man
kunde ej vara utan en sou hemma ; det förekommer j u
alltid en mängd oförutsedda utgifter. Gumman Coupeau
och Gervaise överräknade nu inne i bodkammaren, att
de behövde åtminstone tjugu francs. Varifrån skulle de
få dem? Gumman Coupeau, som förr i världen städat
hos en aktris vid Batignolles-teatern, framkastade några
ord om assistansen. Gervaise smålog av belåtenhet. Så
dum han var, som ej tänkt på assistansen förr ! Hon lade
in sin svarta sidenklänning i en handduk, som hon fäste
ihop med nålar, gömde knytet under gumman Coupeaus
förkläde och anbefallde henne strängt att hålla det platt
på magen för grannarnas skull, det angick inte dem vad
man gjorde. Därefter ställde hon sig i dörren för att se
efter att ingen följde henne i hälarna. Men knappt hade
gumman hunnit ett par steg, förrän Gervaise ropade
henne tillbaka.
»Svärmor! Svärmor!»
Hon vinkade henne in i boden, avtog sin vigselring och
sade:
»Låt den här följa med, svärmor, så få vi lite mera.»
Och när gumman Coupeau kom hem med tjugufem
francs, hoppade Gervaise av glädje. I glädjen däröver
beställde hon sex buteljer lackat vin för att dricka till
steken. Lorilleux’s skulle allt bli stukade!
I hela fjorton dagar hade det varit makarna Coupeaus
dröm att stuka Lorilleux’s, de där smulgråtarna. Ett
snyggt par ! Både han och hon voro likadana ! När de
åto någonting, låste de in sig, alldeles som om de stulit
det. De hängde till och med täcken för fönstren, för att
inbilla folk att de sovo, så rädda voro de, att någon av
grannarna skulle överraska dem, under det de smorde
kråset. Tack vare den listen kunde de sätta i sig så
mycket de orkade på tu man hand utan att störas av någon.
De tordes knappt viska, medan de proppade sig fulla, av
fruktan för att man skulle kunna uppsnappa något^ ljud
inne hos dem. Och dagen efter ett dylikt rummel vågade
de inte ens kasta benen i diskämbaret, emedan man då
skulle ha upptäckt vad de ätit, utan fru Lorilleux gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
