Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv till gathörnet och smög ned dem i kloaköppningen.
En morgon hade Gervaise kommit på henne, just som
hon tömde en korg med ostronskal. Nej, säga vad man
ville, men herrskapet Lorilleux’s var pack ; de hade bara
en traktan : att anses för fattiga, och därifrån härledde
sig alla de där konsterna. Men nu skulle de få en läxa
som hette duga ! De skulle få se, att de inte hade att
göra med några knusslare ! Gervaise skulle gärna ha
dukat bordet mitt på gatan, om det låtit sig göra, hon
skulle med hänförelse ha bjudit alla de förbigående på
middag. Pluringarna äro inte till för att mögla ; de äro
endast vackra, när de äro nya och lysa i solen. Hon
gjorde alldeles tvärtom vad svågern och svägerskan brukade:
hon försökte inbilla världen att hon hade fyrtio sous, när
hon i själva verket bara hade tjugu.
Redan klockan tre började gumman Coupeau och
Gervaise duka, och under hela tiden de voro sysselsatta
därmed pratade de om Lorilleux’s. Tvätterskan hade satt
upp gardiner för fönstret, men som det var varmt stod
dörren öppen, hela gatan fick således se bordet. De båda
kvinnorna ställde ej ifrån sig en karaffin, en butelj, ett
saltkar, utan att yttra någonting förargligt om Lorilleux’s.
De placerade kedjemakaren och hans hustru på så sätt,
att de skulle se, hur ståtligt det hela tog sig ut, och de
satte framför dem det äkta porslinet, emedan de visste,
att de fina tallrikarna skulle göra dem alldeles ifrån sig.
»Nej, nej, svärmor!» utropade Gervaise, »giv dem inte
de där servietterna, jag har två damastser vietter.»
»Skönt!... Det skall gå dem i magen!» mumlade
gumman.
Och svärmodern och sonhustrun logo mot varandra tvärs
över det stora vita bordet, vars fjorton kuvert de
betraktade med stolta blickar. Det var nästan som ett altare
mitt i strykboden.
»Det är rätt åt dem, varför äro de sådana snålvargar!»
sade Gervaise. »Ni vet väl att hon ljög, när hon i förra
månaden påstod, att hon tappat en bit guldkedja, när hon
gick hem med arbete... Just som om sådana där
smulgråtar tappade någonting !... Det hittade de på bara för
att slippa ifrån era fem francs.»
»Ja, mina fem francs de torka in, dem har jag bara
sett skymten av två gånger», svarade svärmodern.
»Vill ni slå vad om att de komma med en ny historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
