Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boche’s — han med en bukett penséer och hon med en
reseda-kruka — samt fru Lerat med ett citronträd, vars
mull smutsat ned hennes gredelina merinosklänning. Nu
blev det ett kyssande utan ände och man skockade sig
tillsammans i bodkammaren mitt ibland spisarna, som
spredo en kvävande hetta. Gervaise var mycket älskvärd
och tackade var och en för blommorna, under det hon
rörde i ragoutsåsen. Hon hade ställt blomkrukorna med
sina krusade vita pappersark pä ena bordsändan, och en
behaglig blomsterdoft blandade sig med köksoset.
»Behöver ni hjälp?» frågade Virginie. »När jag
tänker på att ni i tre dagar hållit på med alla de där
läckerheterna, som vi nu ska sätta i oss på mindre än tre
timmar !»
»Ja, ingenting gör sig själv här i världen», svarade
Gervaise. »Nej, smeta inte ner era händer... Ni ser,
allt är färdigt, det fattas bara soppan.»
Nu började man göra sig hemmastadd. Damerna lade
sina schalar och mössor på sängen och fäste upp sina
klänningar med knappnålar för att inte smutsa ned dem.
Boche, som ålagt sin hustru att vaka över porten tills
middagen var färdig, knuffade Clémence in i hörnet
bakom strykugnen och frågade henne, om hon var kittlig.
Clémence flämtade, pustade och vred sig, ty vid blotta
tanken på att bli kittlad kände hon en rysning i alla
lemmar. För att inte vara i vägen för kokerskorna, gingo
nu också de andra fruntimren in i boden, där de ställde
upo sig mot väggen mitt emot bordet. Men som
samtalet fortsattes genom den öppna dörren och man inte
hörde varandra, inkräktades bodkammaren snart åter av
gästerna, som under skrik och stoj omringade Gervaise.
Man skrattade och sade kvickheter. Virginie berättade,
att hon ej ätit på två dagar för att få riktigt god aptit,
men Clémence överbjöd henne: hon hade på morgonen
tagit in kräkpulver, för att få rum med allt, hon tänkte
stoppa i sig. Boche försäkrade, att de nog allesammans
skulle göra sitt bästa. Värdinnan kunde vara lugn : de
skulle göra så rent hus, att hon inte en gång skulle
behöva diska tallrikarna dagen därpå. Och sällskapet
tycktes vilja friska upp sin aptit genom att hålla näsan över
grytorna. Till slut började damerna leka som barn, de
skuffade varandra och sprungo ur det ena rummet i det
andra, så att golvet skakade. De spredo omkring matoset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
