Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina kjolar och blandade sina skrattsalvor med
bullret av hackkniven, varmed gumman Coupeau hackade
fläsktärningar.
Goujet anlände mitt under det man hoppade och skrek
som värst. Tafatt till sin natur vågade han knappt stiga
in. Han bar en blomkruka med en stor vit törnros, en
ståtlig planta, som nådde honom ända till ansiktet och
blandade sina blommor med hans blonda skägg. Gervaise
sprang emot honom med köksrosor på kinderna. Men
han visste ej hur han skulle befria sig från blomkrukan,
och när hon tog den av honom, stammade han och
vågade ej kyssa henne. Det var hon, som höjde sig på
tåspetsarna och tryckte sin kind mot hans läppar ; han var
till och med så förvirrad, att han kysste henne på ögat,
men det gjorde han så grundligt, att det smällde. Båda
två stodo helt darrande framför varandra.
»Ah, herr Goujet den är alldeles för vacker!» sade
Gervaise och ställde törnrosen bredvid de andra blommorna,
över vilka dess krona stolt höjde sig.
»Visst inte! Visst inte!» upprepade smeden utan att
kunna finna något annat ord.
Och när han utstött en djup suck och något sansat sig,
framförde han sin mors hälsning: man skulle inte vänta
henne, ty hon hade sin gikt. Geravise blev alldeles utom
•sig; Goujet skulle ovillkorligen taga hem en bit gås åt
henne, ty hon ville nödvändigt att fru Goujet skulle smaka
den. Alla gäster voro nu samlade. Coupeau drev
naturligtvis omkring i kvarteret med Poisson, som han hämtat
strax efter frukosten ; de skulle säkert komma snart, ty
de hade lovat vara hemma till sex. Som soppan var i det
närmaste färdig, ropade Gervaise fru Lerat till sig, för
att bedja henne gå efter Lorilleux’s. Fru Lerat påtog
genast en högtidlig min ; det var hon, som lett
underhandlingarna och uppgjort programmet Hon satte på sig schal
och mössa och gav sig å väg, rak i ryggen och med
viktig min. Emellertid fortfor tvätterskan att röra i soppan
utan att säga ett ord. Gästerna, som hastigt blivit
allvarsamma, väntade andäktigt.
Fru Lerat var den första, som inträdde. Hon hade tagit
gatvägen för att göra försoningsscenen mera effektfull.
Hon höll upp boddörren med handen, och fru Lorilleux,
klädd i sidenklänning, visade sig på tröskeln. Där
gjorde hon halt. Alla gästerna reste sig och Gervaise gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
