Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot svägerskan för att omfamna och kyssa henne sä som
det var överenskommet.
»Stig pä! Stig pä!» sade hon. »Nu är det ju bra igen,
eller hur? Man kan väl vara hygglig pä ömse håll, vet
jag, och vara sams.»
Och fru Lorilleux svarade:
»Jag önskar ingenting högre.»
Hon inträdde i boden och efter henne visade sig
Lorilleux i dörren. Också han stannade på tröskeln, troligen
i hopp att bli kysst, innan han gick längre. Ingendera
av dem hade någon bukett med sig ; man hade kunnat tro,
att de krusade för halta bolinkan, ifall de haft blommor
med sig första gången de ånyo satte foten inom hennes
dörrar. Gervaise tillsade nu Augustine att sätta fram två
vinbuteljer. Därefter hällde hon i glasen på ena
bordsändan och ropade alla till sig. Var och en tog ett glas och
klingade för det goda förhållandet familjemedlemmarna
emellan. En paus uppstod, alla drucko ; till och med
fruntimren tömde sina glas i botten.
»Det bästa som finns före soppan är en tår på tand!»
förklarade Boche och smackade med tungan. »Det
hjälper en på traven lika bra som en väl anbragt spark.»
Gumman Coupeau hade ställt sig i dörren för att se hur
makarna Lorilleux’s näsa tog sig ut. Hon ryckte
Gervaise i kjolen och drog henne med sig in i kammaren.
Nedlutade över soppkitteln utbytte de nu sina
förtroenden med låg röst.
»Det kan man kalla att få lång näsa!» sade gumman.
»Du kunde inte se du, hur de sågo ut när de kommo, men
jag passade på... När hon fick sikte på bordet, blev
hennes ansikte så här långt, och hennes mun drog sig
ända upp till öronen... Och han se’n... Jag trodde att
han skulle kvävas i förtreten ! För att skruva upp sig litet
begynte han hosta... Titta på dem, där de stå... De ä’
torra i gommen och bita sig i läpparna.»
»Vad det är ynkligt med så’na där avundsjuka
människor», mumlade Gervaise.
Lorilleux’s spelade verkligen en ömklig roll. Det finns
naturligtvis ingen, som tycker om att bli överflyglad ; och
när somliga i en familj slå på stort, bli de andra
ursinniga, det är klart. Men man håller naturligtvis god min
och låter ingen märka hur det är fatt. Lorilleux’s
däremot, de kunde inte hålla god min. Det var mer än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
