Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring. Plåtslagaren var litet på dimman, men han var
tydligen mera smord av att ha skrävlat för mycket än av
det han druckit. Så snart han märkte att de båda
kvinnorna ville gå på vänstra trottoaren, skuffade han till dem
och gick över till den högra. Förskräckta sprungo de
efter honom och för att han ej skulle titta in till François,
ställde de sig framför krogdörren. Men Coupeau visste
troligen att Lantier var därinne, ty Gervaise hörde honom
mumla :
»Jo, j°> m>n sköna! Det sitter en av våra gamla
bekanta där inne. Jag är inte så dum som jag ser ut. Ja
så, du stryker omkring här, du — nu knep jag dig!»
Det ena mustiga ordet avlöste nu det andra. Det var
inte honom hon sökte, så där grant utspökad, utan den
andre, hennes gamle älskare, och i ett nu greps han av en
ursinnig ilska mot Lantier. En sådan skurk ! En sådan
bov! Han skulle ge honom, han! Ända till sista
blodsdroppen skulle han tappa ur honom ! Emellertid tycktes
Lantier ingenting ana, utan fortfor lugnt att äta sin
kalvstek. En folksamling började bilda sig. Virginie
lyckades slutligen draga Coupeau med sig, och knappt hade de
vikit om gathörnet förrän plåtslagaren blev fullkomligt
lugn ; men det oaktat återkom man till boden vida mindre
upprymd än man gått därifrån.
Omkring bordet väntade gästerna med sura miner.
Plåtslagaren utdelade handslag till höger och vänster och
kråmade sig för damerna. Gervaise, något nedstämd, talade
lågt, under det hon bestämde var var och en skulle sitta.
Nu varseblev hon att hon hade en plats över, efter som
fru Goujet inte kom, och det var just platsen bredvid fru
Lorilleux.
»Vi äro tretton!» utropade hon helt upprörd och såg
däri ett nytt förbud till den olycka, varav hon sedan en
tid ansåg sig hotad.
Fruntimren, som redan slagit sig ned, reste sig åter,
oroliga och förargade. Fru Putois erbjöd sig att gå sin
väg, ty enligt hennes åsikt borde man aldrig leka med
sådant där. Dessutom hade hennes aptit redan försvunnit;
den mat, hon skulle äta på dylika villkor, skulle bara
bekomma henne illa. Boche hånskrattade, han tyckte mer
om att vara tretton än fjorton, ty då fick var och en så
mycket mer på sin lott.
»Vänta lite!» utropade Gervaise. »Jag vet en utväg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
