Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon gick ut på trottoaren och ropade till sig
gubben Bru, som just gick över gatan. Krokryggig,
stapplande och stum inträdde den gamle arbetaren i boden.
»Sätt er här, min gubbe», sade tvätterskan. »Ni äter
nog middag tillsammans med oss, eller hur?» Han
nickade; det kunde han gärna göra.
»Hellre han än någon annan», fortfor tvätterskan och
sänkte rösten. »Han äter sig inte ofta mätt, stackare ! I
dag ska han åtminstone få sig ett gott mål... och då
smakar middagen också oss bättre.»
Goujet kände sig så rörd, att han fick tårar i ögonen.
De andra ömkade också den stackars gubben, alla funno
Gervaises handlingssätt vackert och menade, att det skulle
bringa allesammans lycka. Endast fru Lorilleux syntes
föga belåten med att få gubben till bordsgranne, hon
makade åt sig så mycket hon kunde och kastade en blick full
av vämjelse på hans grova händer och lappade blus.
Gubben Bru satt med sänkt huvud, och var synnerligen
generad av servietten som låg på tallriken framför honom.
Till sist tog han bort den och lade den försiktigt på
bordskanten, utan att tänka på att breda den över sina knän.
Gervaise serverade nu soppan: buljong med vermiceller.
Men knappt hade man smakat på den, förrän Virginie
gjorde sällskapet uppmärksamt på att Coupeau försvunnit.
Han. hade troligen gått tillbaka till pappa Colombe. Men
nu blevo gästerna onda. han skulle inte inbilla sig att
någon tänkte springa efter honom ; om han inte var
hungrig, kunde han stanna på gatan ! Men medan man ännu
slamrade med skedarna på de djupa tallrikarna, inträdde
Coupeau med en blomkruka under vardera armen: en
nejlika och en balsamin. Hela bordet klappade händerna.
Han satte artigt de två blomkrukorna på ömse sidor om
Gervaises glas ; därefter lutade han sig ned och kysste
henne.
»Jag hade glömt bort dig, min gumma lilla», sade han ;
»men det gör väl ingenting, vi ä’ lika goda vänner för
det.»
»Jag tycker riktigt om herr Coupeau i kväll», viskade
Clémence i Boches öra. »Han. är lagom påstruken för att
vara trevlig.»
Coupeaus ridderliga uppförande återställde snart den
glada stämningen. Gervaise kände sig nu lugn och glad
igen. Gästerna slutade soppan. Därefter skickades butel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
