- Project Runeberg -  Fällan / Volym 1 /
175

(1913) [MARC] Author: Émile Zola
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jerna omkring och man drack ett glas vin för. att skölja
ned vermicellerna. Från det angränsande rummet hörde
man barnen gräla med varandra. Där var det dukat ett
särskilt bord för Etienne, Nana, Pauline och Victor
Fauconnier, och de hade blivit anbefallda att vara snälla.
Skelögda Augustine, som hade uppsikt över spisarna, fick
äta på stående fot.

»Mamma! Mamma!» skrek plötsligt Nana.
»Augustine doppar sitt bröd i gåssåsen.!»

Tvätterskan sprang ut och överraskade den skelögda
flickan i färd med att bränna upp halsen på sig, för att

fortare kunna sluka en brödbit, som hon doppat ned i det

kokande gåsflottet. Den otäcka ungen fick sig en örfil till
lön, för det hon skrek, att Nana ljög.

Efter soppköttet kom nu kalvragouten, upplagd i en
salladskål, ty i huset fanns intet fat nog stort. Ett sorl av
belåtenhet förspordes bland gästerna.

»Här ska ätas», förklarade den annars så tystlåtne
Poisson.

Klockan var halv åtta. De hade stängt dörren till [-gatan-] {+ga-
tan+} för att få vara i fred för grannarnas nyfikenhet; ur-

makaren mitt emot tycktes i synnerhet sluka dem med
ögonen, som om han missunnat dem varje bit.
Gardinerna, som blivit upphängda framför fönstret, genomsläppte
en blek och jämn dager. När en kärra for förbi på gatan,
skallrade glasen på bordet och fruntimmerna måste skrika
lika högt som karlarna. Men det pratades mycket litet,
alla iakttogo ett städat uppförande och krusade för
varandra. Coupeau ensam var klädd i blus ; för gamla
vänner behöver man ju inte genera sig, sade han, och för
resten är ju blusen arbetarens hedersdräkt. Damerna voro
hårt snörda och så pomaderade, att det sken av håret.
Herrarna sutto långt ifrån bordet och bredde ut armbågarna
för att inte spilla på sina rockar.

Åh, ett sådant djupt hål i ragouten ! Talades det litet,
så tuggades det så mycket mera. Saladskålen, vars
innehåll minskades allt mer och mer, gick från hand till hand;
var och en lutade sig ner och sökte efter champinjoner i
den gula såsen. Då och då hördes klingandet av glas,
som sattes ned på bordet. Det var litet för mycket peppar
i såsen ; det behövdes mycket vin för att skölj a ned denna
förrädiska kalvragout, som gick så lätt in, men sved som
eld i magen. Knappt hade man haft tid att dra andan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zefallan/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free