Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr än ett ångande fat med fläskkarré, garnerad med
stora, runda potäter, kom in som i en sky. Nu blev det ett
skrik. För tusan, det var bra uttänkt ! Det tyckte alla
om. Bara nu aptiten inte svek ! Alla sneglade efter fatet
och torkade kniven på brödet för att ha den tillreds. När
de tagit för sig, satte de sig bekvämt och pratade med
munnen full. Äh, vad det var fett och saftigt! Det gjorde
gott ända ned i stortån. Det här var inte för starkt
kryddat, men för potatisens skull behövdes det allt en klunk
vin litet emellan. Fyra nya buteljer slogos upp.
Tallrikarna voro så renskrapade, att man ej bytte om dem
när grönsakerna serverades. Ärter, sådant kunde man äta
för roskull hur mycket som helst, det var sådant där lätt
gods, som passade för fruntimmer. Två buteljer räckte
till att blöta dem med.
»Mamma! Mamma!» skrek plötsligt Nana. »Augustine
sticker fingrarna i min tallrik!»
»Vad du käxar! Ge henne en örfil!» svarade Gervaise,
som höll på att sleva i sig ärter.
Nana agerade värdinna vid barnens bord. Hon satt
bredvid Victor och hade satt sin bror Etienne hos lilla
Pauline. De lekte nu nygifta, som voro ute och roade sig. I
början var Nana mycket artig mot sina gäster och lade
för dem alldeles som en stor person. Men snart tog
hennes passion för fläsktärningarna överhanden, och hon
behöll dem alla för sig själv. Augustine, som lömskt
kryssade kring bordet, begagnade sig därav, och under
förevändning att också ge de andra några tärningar, föll hon
över hennes tallrik. Nana bet henne ursinnigt i
handleden.
»Vänta du!» hotade Augustine; »jag ska tala om för din
mamma att du kysste Victor.»
Men lugnet återställdes snart, när Gervaise och gumman
Coupeau kommo för att taga gåsen från spettet. Vid
stora bordet pustade man och lutade sig mot stolsryggarna.
Karlarna knäppte upp sina västar och fruntimren torkade
sig i ansiktet med servietten. Det blev liksom en
mellanakt i måltiden ; endast några av gästerna hade fortfarande
käkarna i gång och åto, utan att själva märka det,
brödbit på brödbit. De övriga läto maten sjunka och
väntade. Emellertid hade mörkret långsamt inbrutit och
blivit allt tjockare bakom gardinerna. Augustine satte en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
