Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänd lampa på vardera bordsändan och först nu såg man
i vilket skick bordet befann sig med sina smutsiga
tallrikar, flottiga gafflar och sin av vinfläckar och brödsmulor
översållade duk. Man kvävdes i det starka matoset, och
allas ansikten vände sig till bodkammaren, varifrån de
heta ångorna inträngde.
»Behöver ni hjälp?» frågade Virginie.
Hon steg upp från sin stol och gick in i rummet. Alla
de andra fruntimren följde efter henne. De omringade
stekspettet och betraktade med djupt intresse Gervaise och
gumman Coupeau, som drogo i gåsen. Därefter hördes ett
bifallssorl, vari man urskilde barnens gälla röster och
glädjeskrik. Gåsen höll nu sitt intåg i matsalen, buren
av Gervaise, vars svettiga, leende ansikte strålade av
stolthet. Bakom henne kommo de andra fruntimren ; de
skrattade liksom barn, och från sin plats sträckte Nana ut
halsen och spärrade upp ögonen för att se bättre. När gåsen
stod på bordet, storståtlig och brun, drypande av sås,
framkallade den en så stor och vördnadsfull förvåning, att den
berövade hela sällskapet målet. Man betraktade den med
blinkningar och vaggningar med huvudet. Det var en
tusan till best ! Sådana lår ! Sådan mage !
»Den där har minsann inte suttit på vatten och bröd!»
sade Boche.
Nu började beskrivningarna på djuret: Gervaise kände
till alla enskildheter ; hon hade köpt gåsen hos
fågelhandlaren vid Faubourg Poissonnière; den vägde tolv och ett
halft skålpund på kolarens våg och hon hade fått inte
mindre än tre stora spilkummar flott av den. Virginie
avbröt Gervaise för att berätta att hon sett gåsen rå. Man
hade velat bita i den, så vit och vacker var den, sade hon,
den hade haft skinn som en ung flicka. Karlarna myste
på munnen och smackade med tungan. Endast herr och
fru Lorilleux rynkade på näsan och beto sig i läpparna av
harm över att se en dylik gås på halta bolinkans bord.
»Men vi ska väl inte äta henne hel heller!» utropade
slutligen Gervaise. »Vem vill skära för? Nej, nej, inte
jag! Jag kan inte hantera en så där stor stek!»
Coupeau erbjöd sig att göra det; det var en smal sak,
man behövde bara taga i benen och draga på dem tills de
lossnade ; bitarna voro inte sämre därför att man begagnat
händerna i stället för kniv. Men alla satte sig däremot;
12 K Fällan I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
