Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ena grovheten efter den andra i hennes öra och hon
vred sig på stolen av skratt. Ja, visst lät hon maten
smaka sig! När man smörjer sig, bör man göra det
grundligt. Dum vore man, om man inte höll i, tills magen stod i
fyra hörn, när ett tillfälle en gång erbjuder sig.
Och så man drack sedan ! Vinet flöt kring bordet som
vattnet i Seinen. Coupeau höjde armen, när han hällde
i glasen, för att se den röda fradgan, och när en butelj var
tom, låtsade han klämma ur den de sista dropparna.
Ännu en syndare som man vridit halsen av ! Uti ena hörnet
av boden lågo de tomma buteljerna uppstaplade på
varandra som de döda på ett slagfält. Fru Putois begärde ett
glas vatten och plåtslagaren bar djupt förnärmad genast
bort karaffinen. Dricker hederligt folk vatten? Hon ville
då ha grodor i magen? Nej, leve vinet! Jesuiterna
kunde säga vad de ville, men druvsaften är en härlig sak !
Sällskapet skrattade och höll med, ty arbetaren skulle aldrig
i livet kunna leva utan vin, gubben Noach hade bestämt
planterat vinträdet enkom för plåtslagare, skräddare och
smeder. Vinet sätter märg i benen och ger arbetskraft.
Och om man också en gång skulle dricka ett glas för
mycket, så vad gör det? Arbetaren har minsann inte så ofta
tillfälle att muntra upp sig ; ingen har således rättighet
att göra honom förebråelser, om han ibland lägger sig till
en fiorshuva för att kunna se livet i rosenrött. När man
har lite i hatten, är man lycklig, då gör man en konst i
allt, till och med i kejsaren. Vem vet om inte kejsaren
ibland är på dimman? Men roligare än de hade kunde han
inte ha. Åt fanders med aristokraterna ! Coupeau tyckte
att de och alla andra kunde dra så långt vägen räcker.
Han var bara svag för könet! Ja, se kvinnorna! De äro
ändå det bästa Gud har skapat! Han slog sig på fickan,
vari tre sous skramlade, och skrattade så förnöjt, som
om han haft femfrancsstycken lasstals. Till och med
Goujet, nykterheten själv, var litet påstruken. Boche’s ögon
krympte ihop, makarna Lorilleux hade blivit bleka, och
Poisson kastade stränga blickar omkring sig. Alla voro
redan fulla som kajor. Till och med fruntimren hade fått
litet för mycket. Deras kinder voro blossande och de hade
tagit av sig halsdukarna. Men alla bibehöllo ännu
tämligen sin värdighet, utom Clémence, som gick alldeles för
långt. Nu kom Gervaise hastigt ihåg de sex lackade
vinbuteljerna, som skulle drickas till gåsen. Dem hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
