Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju alldeles glömt. Hon satte dem på bordet och fyllde
glasen. Poisson reste sig:
»En skål för frun i huset!» sade han och höjde sitt
glas.
Alla reste sig bullersamt från sina stolar, armarna
sttäcktes ut och man klingade.
»Måtte ni få uppleva femtio sådana namnsdagar!»
utropade Virginie.
»Nej, nej», svarade Gervaise leende och rörd, »då
skulle j ag bli för gammal... Hur det än är, kommer det
alltid en dag, då man är nöjd att få gå sin väg.»
Genom den öppna dörren deltog emellertid hela
kvarteret i fröjden. De förbigående stannade och skrattade åt
dessa människor, som åto och drucko av hjärtans grund.
Kuskarna lutade sig ned på sina bockar, sneglade på det
dukade bordet och framkastade ett och annat glåpord:
»Holla!... Kan man få ett glas med?...» — »Hör nu,
tjocka mutter därborta, ska jag fara efter
barnmorskan?...» Och gåslukten spred sig över hela gatan och
väckte allmän förtjusning. Kryddbodbetjänterna mittemot
stodo på trottoaren och inbillade sig äta med ;
fruktmång-lerskan och korvmadamen ställde sig litet emellan framför
boddörren för att inandas matoset och slicka sig om
munnen. Till och med fru Cudorge och hennes dotter, som
hade paraplymagasinet bredvid och som aldrig syntes till,
gingo tvärs över gatan och sneglade, röda i ansiktet som
om de stått framför spiseln. Lilla guldsmeden satt
framför sitt bord och gapade. Han kunde inte arbeta och var
halvfull av att räkna buteljerna, som tömdes.
»Vårt kalas går grannarna i magen!» utropade Coupeau.
»Men man behöver inte hymla, när man ingenting ont
gör.» Alla delade den åsikten. Man blygdes inte längre
över att visa sig till bords. Tvärtom! Man kände sig
smickrad av att ha så många åskådare; man skulle gärna
ha skjutit ut bordet mitt på gatan och ätit desserten där.
Den tålde minsann att se på ! Varför skulle man stänga
in sig som egoister? Coupeau, som såg att det vattnades
i munnen på urmakarn mitt emot, visade honom på avstånd
en butelj; denne nickade jakande och plåtslagaren gav
sig av tvärs över gatan med buteljen och ett glas.
Sinnesstämningen var så livad att man till och med höjde glasen
mot de förbigående och ropade an var och en, som tycktes
vara en glad fysik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
